Tid­ningarna har en fram­tid

Det här är den sis­ta ar­ti­kel jag skriver som an­ställd. I 35 år har jag ar­betat som jour­nal­ist och lika länge har jag skrivit en po­li­tisk kom­men­tar näs­tan var­je dag.

Un­der den tiden har tid­nings­branschen och me­di­erna to­talt sett för­ändrats oer­hört. Blyet var vis­ser­li­gen i stort sett hi­sto­ria när jag kom in i branschen, men det fanns nå­gon tid­ning som fort­satte med den gam­la tek­niken med bly­typer som sattes ihop till tid­nings­si­dor.

Da­to­ri­ser­ingen var i sin linda då. Alla ma­nus skrevs fort­fa­ran­de på skriv­ma­skin och skrevs se­dan in i da­tor­sy­stemet av sär­skilda inskrivare. I dag skriver re­por­tern ofta di­rekt på si­dan, utan mel­lan­händer som inskrivare, re­di­ge­ra­re, skan­ner­operatörer och gra­fi­ker.

Tid­nings­branschen har ge­nom åren över­levt många tek­nik­skif­ten. När ra­dio blev var mans egen­dom på 1930- och 1940-talen spådde många tid­ningarnas död. Men ra­dion på­ver­kade inte tid­ningarnas verk­sam­het.

Sam­ma spå­domar kom när te­le­vi­sionen ut­vecklades på 1950-talet och blev mer all­män ef­ter fot­bolls-VM i Sverige 1958. Men tid­ningarna an­tog ut­ma­ningen och tjänade snarare på tvs ex­pan­si­on ge­nom att ut­veckla jour­na­li­stik kring tv-pro­grammen.

Inte ens när kom­mer­si­ell tv växte fram från slutet av 1980-talet ledde det till nå­gon kris för tid­ningarna, trots den nya kon­kur­renten om an­nons­pengarna. Istäl­let växte re­klam­mark­naden un­ge­fär lika myc­ket som tv-re­klamens an­del.

På 1990-talet började in­ter­net, webben, komma in i allt fler hus­håll, först med lång­samma mo­dem, så små­ning­om ge­nom di­rekt­upp­kopp­ling över te­le­nätet och nu­me­ra allt of­tare med hjälp av fi­ber. Det har lett till större för­änd­ringar för me­die­bransch­en, särskilt se­dan de ”smarta” te­le­fonerna kommit.

För tio år se­dan drabbades dags­tid­ningarna på all­var av kon­kur­rensen från webben, främst från de glo­bala jät­tarna Face­book och Goo­gle, som nu tar hand om mer än hälften av re­klam­peng­arna som satsas i Sverige. Även tv-ka­nalerna har drabbats av stag­na­tion i reklam­in­täkterna.

Även om de to­tala re­klam­in­ves­te­ringarna fort­satt öka har ny­hets­jour­na­li­stiken, i hu­vud­sak dags­tid­ningarna, tappat mer än 40 pro­cent av sina an­nons­in­täkter. Sam­ti­digt har upp­la­gorna minskat kraf­tigt.

De di­gi­tala sats­ningarna på tid­ningarna bär sig fort­fa­ran­de inte eko­no­miskt. Di­gi­tala in­täkter har vis­ser­li­gen ökat men är fort­fa­ran­de bara drygt tio pro­cent av de to­tala.

Men för­ra året bröts den ned­åt­gå­en­de trenden av minskande in­täkter för tid­ningarna. Tack vare att lä­sar­in­täkterna ökade, främst från de tryckta upp­la­gorna, ökade de to­tala in­täkterna igen.

Läs­ningen av ny­heter är fort­fa­ran­de hög. För­ra året ökade läs­ningen av dags­tid­ningar, på papper och di­gi­talt. Fak­tiskt ökade ock­så läs­ningen av pap­pers­tid­ningar även bland yng­re, i ål­drarna un­der 45 år.

Det är po­si­tivt, för med­bor­ga­rna, sam­häl­let och de­mo­kra­tin be­höver en ne­u­tral och all­si­dig ny­hets­för­med­ling – inte bara en po­la­ri­serad de­batt där olika grupper bara tar till sig sina ver­sioner av verk­lig­heten.

Där­för tror jag på dags­tid­ningens fram­tid, även om den blir an­nor­lunda än för 35 år se­dan.