En originell historia med lysande skådespelare

Om man slår dövörat till för ett ointressant fikonspråk som ibland för historien framåt är dettta ett kvitto på att tempo inte är samma sak som biljakter och skjutövningar. Tvärtom är den största prestationen i regissören Kim Nguyens The hummingbord project, vid sidan av trion Jesse Eisenberg, Alexander Skarsgård och Salma Hayek, att man lyckas hålla så bra styrfart på en story som utmanar fördomar.

Vincent (Eisenberg) och Anton (Skarsgård) är två självmedvetna snillen som jobbar på Wall Street under en demonisk chef, Eva (Hayek), som styr och ställer med järnhand. En dag får de nog och lyckas låna pengar för att iscensätta ett bygge av en mikrofiber-kabel från Kansas till New York-börsen som skall snabba på transaktioner så att kunderna kan pungslå varandra fortare. Mamon är Gud här och kusinerna

Vincent och Anton kompletterar varandra perfekt. Vincent har talets gåva och lyckas ständigt få loss mer och mer kapital medan den mera lågmälde, intellektuelle Anton får göra grovjobbet med att lösa alla de problem som efterhand grusar maskineriet.

Som ytterligare smolk i den eftertraktade glädjebägaren kommer deras före detta chef Eva in som historiens ”bad girl” och så är karusellen igång.

Förutom att storyn är högst originell är det en iögonfallande arbetsseger för nämnda skådespelartrio. Skarsgård med flint är nästan oigenkännlig men han gör sin karaktär med bravur. Underplay av hög klass som funderar ännu bättre som motpol till Eisenberegs overplay och Salma Heyek är out of this world som nidbilden av en kvinnlig chef. Inte sedan Meryl Streep förädlade bilden i Djävulen bär Prada har vi skådat en motsvarighet.

Det var länge sedan hundra minuter flög iväg så fort på bio.