Modern, cyklarna och polisen

Krönika

Någon råkade kanske läsa texten jag skrev om att ha många gäster, och att låna ihop cyklar till alla. Så var det i alla fall. Vi skulle ha fullt hus i sommarstugan, fem tonåringar närmare bestämt, som behövde kunna ta sig fram i tillvaron.
Alltså lade jag ner en del krut på att få ihop cyklar till alla.
Alltså var jag rätt nöjd när jag lyckades med det.
Alltså blev jag en smula PURKEN när det efter en (1) cykeltur liksom bara typ råkade försvinna en nyckel till ett slanglås. Ett slanglås som de glada tonåringarna just hade låst ihop två av cyklarna med.
Modern: Du säger att vad har försvunnit?
Tonåring: Nyckeln, nån hade den i fickan och så liksom bara typ…
Modern: *ord som ej lämpar sig i tryck*

Det är 20 minuter tills affärer av den typ som för bultsaxar och bågfilar stänger. Modern dirigerar iväg Fadern till en sådan. Fast bara för säkerhets skull. En vag plan har nämligen börjar gro i Moderns av svordomar osande hjärna.
Den vaga planen för henne till den park där
a) cyklarna står prydligt fastlåsta,
b) finansministern råkar hålla tal just ikväll och
c) där det därför vimlar av alla sorters poliser.

De första poliser Modern ser är två kvinnor till häst. Att bultsax och bågfil knappast ingår i den gängse vapenarsenalen hos ridande polis anar Modern, men någonstans måste hon börja. Alltså förklarar hon sitt ärende, det vill säga att hon råkar vara behäftad med ett antal straffmyndiga slarvbyxor som fru poliserna gärna får sätta på vatten och bröd på obestämd tid, om de inte istället på något vis skulle kunna trolla fram ett verktyg för att sabotera ett slanglås och befria två cyklar.
Fru poliserna är mycket vänliga, de hyser stor förståelse för både idén om inlåsning av tonåringarna och upplåsning av cyklarna, men någon bultsax har de förstås inte. ”Men kolla med kollegorna där borta vid bussen.”

Kollegorna där borta vid bussen är också mycket vänliga. Ett antal av dem frigör sig omedelbart från sin postering och börjar rota i bussen. Rot, rot, rot, men nej, tyvärr, hade det varit en vanlig bil hade den säkerligen haft en bultsax, förklarar de, men bussarna har inte samma utrustning. Bekymrat börjar de spekulera i att koppla in brandkåren, tills någon säger: ”Vi kollar med Bomb.”
Vi kollar med… vem? Tänker Modern. Men hon hinner inte tänka färdigt, för x antal målmedvetna busspoliser stegar bort i riktning mot en svart bil med tonade rutor. Medan de rotar runt i bakluckan materialiserar sig en man som måste ha suttit i den svarta bilen. Han är minst två och en halv meter lång och en meter bred och iförd en uniform som inte liknar de övrigas. Där… kom du också. Säger Modern, för det är vad hon kommer på att säga. Ja, svarar Bomb allvarligt. Här kom jag också.

Där avstannar samtalet mellan Modern och Bomb, men det gör inget, för nu dyker två glada busspoliser upp ur Bombs baklucka, triumfatoriskt viftande med en bultsax.
Ja, och sedan går vi bort till cyklarna och knips knips så är låset väck, och Modern frågar poliserna hur de kan veta att hon inte i själva verket är norra Europas mest förhärdade cykeltjuv, och hade de förresten inte en finansminister att passa, men poliserna bara skrattar och påstår att de har ”gjort en bedömning av situationen”, och därmed är den slut, sagan som skulle kunna heta till exempel Modern, cyklarna och polisen, och vilken lärdom man ska dra av den vet jag sannerligen inte men till exempel denna: håll reda på era cykelnycklar, barn, annars kanske Mor kopplar in nationella bombskyddet.
Nåt i den stilen.

MINUS: Att ledighet går så försvinnande fort.
PLUS: Att det är rimligt varmt. Saknar ej förra sommarens ökentemperaturer.

Dagens fråga

Tycker du om glögg?

Loading ... Loading ...