De blåser upp till konsert
När Norra Skåne anländer till Glimåkra folkhögskola ekar Michael Jacksons ”Man in The Mirror” ut över gården. Det är en av de två orkestrarna som repar inför fredagens stora avslutningskonsert.
– Vi har två orkestrar. En för de yngre deltagarna och en för de äldre, berättar Christoffer Wallin, som är en av lägrets chefer.
Sedan 1961 har Blåsarlägret ägt rum under ledning av Salt – barn och unga i EFS. EFS, eller evangeliska fosterlandsstiftelsen, är i sin tur en evangelisk-luthersk missionsrörelse inom Svenska kyrkan.
Målet med lägret är trefaldigt. Det ska förstås vara fyllt av musik, men även fysiska aktiviteter och lek är av stor vikt.
– Sen vilar allt på en kristen värdegrund också, säger Ola Nordkvist, som också är chef på Blåsarlägret. Han tillägger att de på morgonen har en bibelstund för att sedan avsluta dagen med kvällsandakt.
– Man behöver dock inte vara kristen för att vara med på lägret, säger Elsa Månsson som är en av lägerledarna för året. Hon får medhåll av kollegan Kevin Obers.
– Det är ett bra ställe att bli bekant med sin tro, man är mer mottaglig här än hemma i vardagen. Men det är fin gemenskap bland alla som är här, säger han.
Deltagarna spelar alla möjliga instrument. I år finns det många trombonister, men också trumpetare, saxofonister och tvärflöjtsspelare.
– Sen har vi folk på slagverk och elbas också, tillägger Christoffer Wallin.
Under den knappt veckolånga lägerperioden får deltagarna prova på att spela allt från klassisk musik till pop och jazz.
– Vi ser en enorm utveckling bland de som är med här. Det är ett års skutt framåt i kunskaperna efter att lägret är slut, berättar Ola Nordkvist.
På fredagen klockan 17.30 är det alltså dags för de båda orkestrarnas avslutningskonsert i Glimåkra kyrka.
– Det blir som en redovisning på hela veckans arbete, säger Ola Nordkvist och får medhåll av Kevin Obers.
– Ja, konserten är ju själva målet med veckan. Men det är resan dit som är grejen.
Vad är det som är så bra och roligt med Blåsarlägret?
– Vi märker ju att det är en fantastisk gemenskap. Att spela i orkester är ju ingen tävling, det är något man gör tillsammans. Det smittar av sig på de sportaktiviteter vi har vid sidan av. Det blir en fin laganda, säger Ola Nordkvist.
– Sen har vi ju en stor del återkommande deltagare också, det måste vara ett bra betyg. Många vet att det är läger i slutet av juli och planerar efter det, avslutar Christoffer Wallin.
