Nils H Sternby. Foto: Pri­vat

Världs­van vin­kon­näs­sör

Professor emer­i­tus Nils H Sternby har gått bort vid en ål­der av 89 år.

Nils Sternby, en gam­mal vän och men­tor all­tid strålande, med ett skim­mer av en re­näs­sans­per­son­lig­het, är inte läng­re med oss men kommer finnas i våra min­nen till slutet av våra dagar.
Un­der nära 40 år har jag, lik­som hans vän­krets, haft väl­sig­nel­sen av att vara troll­bunden och in­spi­re­rad av hans en­cy­klo­pe­diska kun­skap om drycker och gas­tro­no­mi.
Un­der någ­ra år­ti­on­den hade jag för­månen att resa med honom på fem kon­ti­nenter i strä­van ef­ter epi­ku­re­iska även­tyr.
Nils, all­tid för­tro­gen med höjd­punkter längs den valda rutten bi­drog till att bredda min upp­fatt­ning och för­stå­el­se av den gas­tro­no­miska konsten.

Som glo­be­trot­ter var han le­da­mot i den an­rika Travellers club. Sin första jor­den­runt­re­sa gjorde han i 25-årsåldern. En lux­u­ös resa som var högsta vinsten i en kun­skaps­täv­ling ar­ran­gerad av tid­ningen Kvällsposten.
Nils stod vid ro­dret för flera na­tio­nella och in­ter­na­tio­nella sam­fund eta­ble­rade för att bredda kun­skapen om gas­tro­no­mins konst­art och ve­tan­det om oeno­lo­gi. Han var känd över hela världen för sina stora och ex­tra­or­di­nära sam­lingar av kva­li­tets­viner.
Bland sam­la­re ryktades det skämt­samt om att minst en flas­ka om dagen gick bort i nå­gon av hans tre vin­käl­la­re, detta trots hans nära nog gräns­lösa ge­ne­ro­si­tet. Hans in­rikt­ning var inte sam­lan­det i sig utan att hitta de rätta till­fäl­lena att njuta av och dela hans viner till­sam­mans med li­ka­sin­nade.

Oför­glöm­liga är min­nena av kring­re­san­de vin­pro­du­center be­sö­kan­de Malmö och in­bjudna till Nils över­då­diga ban­ketter.
Som en mitt­punkt till­han­da­hölls van­ligt­vis ett vin från he­ders­gästens fö­del­se­år.
År­gångs­vinet var i regel pro­du­ce­rat på egen­domen som vinmakaren re­pre­sen­terade. Då viner på Nils till­ställ­ningar all­tid ser­verades blinda del­tog gästerna i det un­der­hål­lan­de spelet att ana­ly­sera och iden­ti­fiera de pre­sen­terade vinerna.
När vinmakaren inte kände igen sitt eget vin var alla roade och spän­ningen släppte.
I slutet av 80-talet testade Nils till­sam­mans med en grupp pion­järer i Malmö elas­ti­ci­teten i den svenska al­ko­hol­för­ord­ningen för att hitta former för hur man or­ga­ni­serar mas­siva of­fent­liga vin­prov­ningar med ju­ri­diska väl­sig­nel­ser.

Först ut i dessa år­liga åter­kom­man­de även­tyr var ett joint ven­tu­re med pro­du­cent­grupper från Bordeaux följt av vinmakarunionerna i Ka­li­for­ni­en, Au­stra­li­en och Al­sa­ce.
1976 in­rättande Nils det skan­di­na­vis­ka ka­pi­tlet av det i Stor­bri­tan­ni­en ba­serade International wine and food society. Nils var ord­fö­ran­de för hu­vud­sty­rel­sen un­der pe­ri­oden 1991 till 1997 och där­ef­ter ord­fö­ran­de Emer­i­tus 1997 till 2009.
Han till­delades Andre Simon guld­me­dalj 1998 och 2006, sil­ver 1989 och var an­sva­rig för en av säll­skapets in­ter­na­tio­nella samt lo­kala vin och mat­fes­ti­valer.

Un­der pe­ri­oden 1976 till 2007 verkade han som ord­fö­ran­de vid fö­re­ningens avde­lning i re­gi­onen Malmö-Köpenhamn.
1987 eta­ble­rade Nils svenska ka­pi­tlet av Commanderie de Bordeaux. Han var dess ord­fö­ran­de till 2005.
1990 till­delades han med­lem­skap i Jurade de Saint-Émilion vin­säll­skap. 1994 till 2006 verkade Nils som ord­fö­ran­de för Chaine des Rotisseurs Malmö baillage och var bi­dragande till ge­nom­fö­ran­det av Grand Chapitres i Malmö och Lund 1997.
Andra sam­man­slut­ningar som in­spi­rerats av Nils ener­gi och driv­kraft var Svenska grappa säll­skapet, Malmö malt whis­ky society, Mun­skänkarna, Malmö port wine society, Wiens 100 club, Skånska gas­tro­no­miska aka­de­mins vänner och SAS Wine club.