Opinion

Var­ning för kli­mat­pa­niken

Opinion
Opinion En sak vet vi sä­kert, kli­matet har all­tid för­ändrats, gör det fort­fa­ran­de och kommer all­tid att ändras.

En sak vet vi sä­kert, kli­matet har all­tid för­ändrats, gör det fort­fa­ran­de och kommer all­tid att ändras. En gång rådde is­tid i en stor del av det nor­ra halv­klotet. I USA sträckte den sig till mel­lan­väs­tern, i Europa till mitten av Frank­ri­ke och ner över nor­ra Ryss­land. I dag be­finner vi oss i det fors­ka­rna kallar mel­lan­is­tiden med stora is­täc­ken på Grön­land. Att inlandsisen skulle upp­höra att minska är en orim­lig tan­ke. Smält­ningen kommer att fort­sätta oav­sett all mänsk­lig verk­sam­het. Den som tror nå­got an­nat har en svår at­tack av hyb­ris och inbillar sig att män­ni­skan är starkare än na­tur­krafterna.

Mänsk­lig­heten lever un­der flera hot. En sak skall vi vara glada över, att 1970-talets far­hå­gor för en be­gynnande is­tid inte infriats. Ett varmare kli­mat kan vi han­tera, men med en is­tid är det kört för stora delar av mänsk­lig­heten efter­som av­se­värda delar av jord­klotet blir obe­bo­e­ligt. Men vi har ock­så fa­ran för stora pan­de­mier och för nya världs­krig som ut­gör all­var­ligare hot än kli­matet.

FN:s kli­mat­pan­el har skapat mo­deller för hur för­ut­sätt­ningarna för mänsk­ligt liv på­verkas av det varmare kli­matet. Påspäd­ningen av me­del­tem­pe­ra­turen an­s­es leda till de många na­tur­fe­no­men vi upp­levt på senare år med re­kord­höga tem­pe­ra­turer och ett vä­der som inte upp­för sig som vi är vana vid. Si­tua­tionens all­var bör ändå inte över­drivas. Så här skrev tre ledande svenska na­tio­nal­e­ko­nomer, Hassler, Kru­sell och Olovs­son ti­digare i år: ”FN:s kli­mat­pan­el IPCCC sam­man­fattar de in­ter­na­tio­nella forsk­nings­re­sul­taten med att en för­dubb­ling av at­mo­sfärens kol­di­ox­id­halt (som vi ännu är långt ifrån) för­mod­li­gen leder till att den glo­bala medeltemperaturen ökar med mel­lan 1,5 och 4,5 grader. Om den sanna kli­mat­käns­lig­heten skulle vara i den lägre delen av detta in­ter­vall be­höver vi inte bry oss särskilt myc­ket.”

Det råder idag rätt bred po­li­tisk enig­het om att det be­hövs en kli­mat­driven om­ställ­ning av våra sam­häl­len. Men det är lättare att säga den­na tu­li­pa­na­ros än att göra den. I värsta fall kommer det att leda till en ka­ta­strof. Tänk om vi ge­nom­för en dras­tiska åt­gärder för att styra kli­matet och en dag finner att det inte hade nå­gon ef­fekt, att de na­tur­liga kli­mat­för­änd­ringarna var starkare än de som ut­görs av ut­släppen från mänsk­lig verk­sam­het?

Gör allt, säger Gre­ta Thun­berg, och fega po­li­ti­ker och opi­ni­ons­bil­da­re hukar istäl­let för att säga att det är omöj­ligt.

Våra kli­mat­ut­släpp i världen kommer främst från in­du­strin, trans­porter och jordbruk. Att ställa om och göra oss obe­ro­en­de av fos­sila käl­lor har ingen med tro­vär­dig­het visat hur det skall gå till, i syn­ner­het inte på någ­ra år­ti­on­den.

Trans­port­sek­torn kommer för över­skåd­lig tid att vara be­ro­en­de av fossila bränslen. Det finns inga fun­gerande stor­ska­liga al­ter­na­tiv för last­bilar, bussar och knappast ens för våra per­son­bilar med tan­ke på hur lång­samt in­tro­duk­tionen går av el­bilar och de fort­fa­ran­de tek­niska bristerna till exempel avsaknaden av till­räck­ligt med rå­va­ror till bat­te­rierna el­ler el för en hel bil­park som drivs med el. Ännu säm­re ser det ut för de tunga for­donen. Bat­te­ri­drift är inget fun­gerande al­ter­na­tiv och andra al­ter­na­tiva driv­me­del räcker inte till på ett glo­balt plan, i alla fall inte om vi inte skövlar mer käns­lig skog.

Vad gäller flyget och den in­ter­na­tio­nella båt­tra­fiken så finns det inga rea­lis­tiska lös­ningar till dagens tek­ni­ker. Världs­han­deln bygger på att vi kan trans­por­tera enorma gods­mängder 24 tim­mar om dygnet med trans­port­plan och till sjöss. 90 pro­cent av världs­han­deln går med far­tyg. En om­ställ­ning som för­söker för­hindra det lägger en död hand över världs­han­deln. I spåren följer mass­fat­tig­dom, gi­gan­tisk ar­bets­lös­het och ökade krigs­risker när de po­li­tiska led­ningarna inte kan er­bjuda till­växt och växande väl­stånd. Ta länder som Kina, In­di­en, Pak­istan, In­do­ne­si­en och Bra­si­li­en med sina jät­te­be­folk­ningar och starka han­dels­be­ro­en­de. Runt hörnet kan vänta stor­ska­liga mi­li­tära kon­flikter. Vi lever allt­så i en yt­terst far­lig tid när våra po­li­ti­ker och delar av sam­häl­ls­eta­blis­se­manget ligger lågt inför en upp­hetsad kli­mat­de­batt som spårat ur.

Vi vet inte om en om­ställ­ning av kli­matet kommer att ge re­sul­tat, det är bara för­hopp­ningar. Där­emot har vi både kun­skap och re­surser för att han­tera ett varmare kli­mat.

Världens länder kan möta en stigande havs­ni­vå med att valla in de lägst liggande om­rå­de. Gi­vet­vis måste det ock­så bli ett stopp för allt byggande på låg­länt havs­nä­ra mark. Vi måste ock­så snabbt för­bättra jord­brukets be­vatt­nings­sy­stem, i många länder är det då­lig in­fra­struk­tur snarare än vat­ten­brist som skadar jord­bruket när det är torka. Men att tro att vi skall kun­na lägga en när­mast död hand över in­du­stri­sam­häl­lena och sätta stopp för världs­han­deln ut­gör ett myc­ket större hot än de alar­mis­tiska kli­mat­spå­domarna.

Opinion

Var återhållsam med "vad-var-det-jag-sa"

Opinion
Opinion Det tillhör alla krisers dramaturgi att politiker och andra hävdar att krisen minsann bekräftar det vi alltid har sagt och tyckt.

Därför har vi under senare tid bland annat fått höra att covid 19 visar värdet av internationalisering, men också att samma virusspridning visar farorna med internationalisering.

Jag själv är inget undantag. I takt med att krisen har förvärrats har jag fått allt mer vatten på mina kvarnar. Svårigheterna att få fram tillräckligt med sjukvårdsutrustning och bristen på lager i landets regioner har förstärkt min uppfattning att vi borde ha mer av statlig styrning. Jag och andra har blivit ännu mer övertygade om riskerna med privatiseringar och behovet av en stark stat och över huvud taget en offentlig sektor med rejäla muskler.

Möjligen är jag partisk, men generellt känns det som om virussmittan har gett just traditionella vänsteråsikter extra draghjälp. Det var länge sedan jag hörde så många så ofta använda ordet solidaritet.

Jo, det värmer en del, det ska erkännas. Samtidigt tror jag det finns en fara med att använda kriser som bekräftelser på sina egna åsikter och teser.

Först därför att det i en kris inte är särskilt sympatiskt med vad-var-det-jag-sa-resonemang. Ingen hade rimligen för ett par månader kunnat föreställa sig att vi över hela världen skulle vara fullt upptagna med ett livsfarligt virus. Alltså borde vi alla känna en viss ödmjukhet, och inse att vi alla är lika överrumplade. Dessutom känns allt skuldbeläggande rätt tarvligt i ett läge då vi alla bör ägna all kraft åt att bekämpa den gemensamma fienden. När ett hus britter spelar det ingen större roll vem som ville ha en stor eller en liten egeninsats.

För det andra tycker jag erfarenheterna visar att vardagen återvänder förvånansvärt snabbt efter kriser och att vardagen i regel är sig lik i förvånansvärt hög grad. Ok, den här krisen liknar ingen annan jag har upplevt, men jag tror trots det att det finns skäl vara försiktig med profetior om livet efter covid 19.

Det är möjligt att alla företagare och andra som idag vädjar om solidaritet och det offentligas stöd minns det när vi om några år åter igen debatterar skatter och välfärd. När minnet av viruset har bleknat är det möjligt att vi fortfarande hyllar vikten av självständiga myndigheter och uppskattar kunskap och kompetens.

Det är dessutom möjligt att dagens till synes fördjupade samarbete mellan regeringspartierna och Liberalerna och Centerpartiet lever vidare efter krisen. Självklart kommer dagens verbala vapenstillestånd att upphöra när krisen är över. Det hoppas i alla fall jag, men jag hoppas samtidigt att något av den respektfulla ton som hörs idag överlever. Vem vet, uppfattningen om Stefan Löfven och andra politiker har kanske förändrats långsiktigt.

Allt det där är förstås önsketänkande från min sida. Hur som helst, min poäng är att vi alla bör vara återhållsamma med förnumstiga vad-var-det-jag-sa-resonemang under en pågående kris. Förhoppningsvis får vi emellertid snart uppleva en dag då coronaviruset är tillbakapressat. Och då, den dagen, är det inte omöjligt att jag apropå debattklimatet eller respekten för kunskap säger det vi bör undvika idag.

Vad var det jag sa.

Opinion

Testning handlar om politisk vilja

Opinion
Opinion Ägaren till det isländska företaget som testat en majoritet av islänningar säger att det saknas politisk vilja.

Island har vid det här laget testat fem gånger så hög andel av sin befolkning för civid-19 som Sydkorea, som framhållits som ett exempel på ett proaktivt hanterande av coronaviruset. Det har gjorts av ett enda analysföretag, som riktade uppmärksamheten mot coronaspridningen när deras vanliga verksamhet inte kunde fortsätta under epidemin.

Kári Stéfanssons företag Decode Genetics sysslar normal sett med att testa den genetiska orsaken till att sjukdomar uppstår. När den verksamheten fick pausas på grund av viruset insåg Stéfansson att han hade 50 kompetenta labbtekniker som kunde jobba med att testa för corona. Han menar att det inte handlade om att just hans företag var lämpat för att ta itu med testning på en större skala, utan att det handlade om politisk vilja att testa så många som möjligt.

Island har en befolkning på 364 000 personer. Givetvis är det lättare att hantera en så liten befolkning smittskyddsmässigt. Islands möjlighet att följa den egna, unika variant av covid-19 som uppstått på ön genom extensiv testning är mycket intressant.

Trots självutnämnda experter med mer eller mindre relevant expertis är det för tidigt för att dra definitiva slutsatser kring den bästa hanteringen av coronaviruset och det som är mest effektivt för att förhindra smittspridning. Men den isländska modellen lär vara synnerligen intressant för analysen av hur en sådan pandemi ska hanteras i framtiden och vad vi kunde gjort bättre genom att visa oss hur smittan spridits och muterats på Island. Förhoppningsvis kan vi få reda på vem det är mest effektivt att sätta i karantän på det här viset.

Opinion

Toleransen för statlig kontroll lär öka

En bild på finansminister Magdalena Andersson
Magdalena Andersson
Fotograf: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion Vi ser en dramatisk ökning av antalet arbetssökande som konsekvens av coronaviruset. Magdalena Andersson skönmålar inte framtiden.

36 800 personer har varslats om uppsägning, vilket kan jämföras med de högsta nivåerna under finanskrisen hösten 2008 då knappt 20 000 varslades, vilket då sågs som extremt. Inte alla varsel kommer att leda till ett förlorat jobb, men Sverige kan ha 10 procents arbetslöshet till sommaren.

Magdalena Andersson menar att många kommer att gå i konkurs och att vi går mot en stor arbetslöshet. Det är välkommet att hon inte försöker skönmåla situationen: om medborgarna ska kunna förbereda sig måste de få en rättvisande bild av läget.

Arbetslösheten i sviterna av coronaviruset kommer att testa vår självbild som ett land med socialt skyddsnät. Hållfastheten kommer att visa sig när ett rekordhögt antal arbetslösa blir resultatet av att vi inte konsumerar och beter oss som vi brukar.

Anderssons erfarenhet av att hantera finanskrisen under Göran Persson är lyckosam under de här omständigheterna. Pandemin är en kraft som kan ändra den globala ekonomin i så stor utsträckning att man även ifrågasätter själva systemen och dess hållbarhet.

Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén tycker dock inte att man ska dra för långt gående paralleller mellan de två kriserna och säger de är av olika natur. Hon kallar detta en hälsokris och menar att det kommer att gå över. Det är ett intressant resonemang, med tanke på att arbetsmarknaden verkar drabbas betydligt hårdare än då.

Statens roll kommer av nödvändighet bli mer aktiv under krishanteringen. Magdalena Andersson menar att ökat statligt ägande av större företag kan vara ett alternativ. Det är ingen vild gissning att toleransnivån för statligt ägande kommer att öka och i viss mån redan har gjort det, på båda sidor om den politiska mitten. Det här är ett av de tillfällen då marknadsekonomin inte räcker till och inte kan sanera sig själv.

Opinion

Fortsatt blå himmel

Opinion
Opinion Utsläppen minskar globalt som konsekvens av coronaepidemins tillfälliga stopp i tillverkning och konsumtion. Satellitbilder visar blå himmel och ren luft. Det är omöjligt att inte fundera på om vi skulle kunna nå dit även utan en fruktansvärd global epidemi.

Luftföroreningar orsakar sjukdom och död på en så stor skala att man kan undra varför vi inte pratar om det oftare. Kanske är det för att det främst orsakar dödsfall i länder som Kina och Indien, där vi inte ser det. Även i storstäder som London, på närmare håll, lider folk av hälsoproblem av utsläpp.

Måns Nilsson, vd på Stockholm Environment Institute. menar dock att det inte är något att fira, eftersom effekten är kortsiktig och för att det rör sig om kväveoxid, som inte har stor effekt på klimatet utan mest påverkar djur och människors hälsa. Han menar att utsläppen lär återgå till sin gamla nivå när krisen är över.

Även om den pessimismen nog tyvärr är välgrundad, så finns det all anledning att försöka ta med sig positiva lärdomar från vårt nuvarande beteende. Nilsson menar att det snarare är det som kan rädda oss: insikter om konsekvenserna av vårt nuvarande beteende. Kanske kan epidemin lära oss något som kan förändra världen till det bättre. Det var trots allt så här vi trodde framtiden skulle se ut: digitala möten och renare transportmedel.

Förmodligen skulle många av affärsresenärerna välkomna att istället kunna möta jobbkontakter över digitala plattformar istället för att alltid behöva sätta sig på ett flyg. Inte allt kan utföras på distans, men om man sparade fysiska möten till de riktigt viktiga sammankomsterna skulle man få mindre utarbetade anställda och bättre klimat.

Människans naturliga nyfikenhet är något positivt som vi måste kunna bejaka. Om vi kan minska utsläppen på ett sätt kan vi ha mindre dåligt samvete för att vi tär på jordens resurser genom nöjesresor eller annat som berikar våra liv.

Opinion

Män värre drabbade

Opinion
Opinion 70 procent av de som avlidit i Italien av corona är män. Sannolikt drabbas män värre av sjukdomen om de får den.

Män har inte lättare att smittas av covid-19 än kvinnor. Men allt mer tyder på att de får värre symptom och löper större risk att dö av sjukdomen när de väl får den. Coronapandemin kommer sannolikt att peka på att det är stort misstag att inte skilja könen åt när man samlar forskningsdata om global hälsa och sjukdom -- symptomen kan variera kraftigt mellan män och kvinnor.

2019 började Världshälsorganisationen samla in data könsseparatistisk för första gången, just bland annat för att få överblick på om sjukdomar slår olika mot män och kvinnor. Efter coronapandemin lär de fortsätta med det, eftersom den visar så tydligt vad vitsen är med det. När sjukdomar slår annorlunda mot könen kan kunskap om det skilja mellan liv och död.

I boken Osynliga kvinnor, som är på gång för svensk utgivning, skriver den brittiska författaren Caroline Criado-Perez om problemen med att män och den manliga kroppen fungerar som mall för allting Det innebär bland annat att allt från bilbälten till mobiltelefoner fungerar sämre för kvinnor, eftersom man designat dem med manskroppen i åtanke.

När det gäller medicinsk forskning innebär det att man vet för lite, eftersom lejonparten av den forskningen sker på män, bland annat eftersom de har mer konsekventa symptom på många åkommor. Ofta har man som följd för dålig koll på hur sjukdomar påverkar kvinnor och hur deras symptom ser ut. Till exempel vet man inte hur covid-19 kan påverka gravida kvinnor, eftersom inga separata uppgifter om hur viruset påverkade gravida samlades in under Sars-epidemin, vilket är ett bisarrt stort misstag.

I fallet med covid-19 innebär det att man inte vet vad som kan göra att män verkar drabbas hårdare av sjukdomen och varför det sker fler dödsfall bland män. Det är viktigt att vara medveten om skillnaden och att kraften efter den hemska epidemin är över bland annat läggs på att ta reda på varför män bli sjukare och dör oftare.

Opinion

Motsatsen till social isolering

Opinion
Opinion Kontrollanter rör sig just nu på och mellan stadens bussar, vilket ger ett onödigt stort kontaktnät med främlingar.

Den gångna veckan har fått mig att tvivla på Skånetrafiken som arbetsgivare. Första gången jag såg två rödklädda kontrollanter gå på en stadsbuss och kontrollera biljetter tänkte jag att det var en olyckligt planerad engångsföreteelse. Men tyvärr har detta pågått kontinuerligt under de senaste dagarna. Vid en bussresa med byten visade jag mitt digitala månadskort tre gånger för olika kontrollanter. Jag har inget emot att visa att jag har betalat min resa, men är betydligt mindre förtjust i att träffa dessa kontrollanter som haft kontakt med så många andra.

Man undrar hur Skånetrafiken tänkt när de skickar ut sitt folk på ett stort antal möten med främlingar under en pandemi, på tillräckligt nära håll för att bli smittad av den som eventuellt är sjuk. Det känns extra onödigt med tanke på att det finns färre passagerare på bussarna än normalt: hela tanken med att uppmana till social isolering är att undvika onödiga möten med främlingar.

Kontrollanterna sågs sedan sammanstråla med varandra på Malmö central: en ytterligare onödig risk. Att skicka ut personal på ett antal möten med folk i rörelse och sedan träffa annan personal som har haft ytterligare social kontakt är ett recept för smittspridning.

Den svenska linjen för coronaprevention vilar på eget ansvar. Bara för att det inte finns förbud mot något innebär det inte att det är en bra idé. Att fånga en handfull eventuella tjuvåkare kan inte vara värt risken man utsätter personalen för.

Opinion

Stanna där hjälpen finns

Opinion
Opinion Om alla reser till stugan på landet eller i fjällen kan det bli en orimlig belastning på mindre orter

Många har tänkt att det är både trevligare och säkrare att sitta i självisolering i sommarstugan eller i fjällen. Om man blir sjuk kan det dock bli en oacceptabel extra börda på sjukvården på den mindre orten, som kanske har dåligt med resurser.

Kommunalrådet Mats Abrahamsson (M) i Sotenäs vill att man ska ta till lagstiftning för att förhindra folk att välja semesterboendet för sin karantän. Lilla Sotenäs har 9000 invånare normalt. Men 14 000–16 000 personer har sommarhus på orten och kommunstyrelsen fruktar nu att många av dem kommer att välja självvald karantän i Sotenäs. Sjukvården är inte rustad för att ta hand om så många sjuka "turister". Normalt rör det sig om betydligt mindre åkommor som behöver behandlas.

Det är dessutom inte särskilt klokt i smittspridningshänseende: i Sotenäs ser snabbköpets parkering ut som om det vore sommarsemester med full beläggning. Med andra ord är chansen att bli smittad samma eller större än om man håller sig hemma.

Förmodligen är det så enkelt som att många inte har tänkt på att det kan bli överbelastning inom vården om man åker ut på landet nu, eller att deras resurser för att ta hand om den som blir riktigt sjuk är sämre.

Kanske har folk inte heller tänkt på att det belastar kommunens övriga tjänster för hårt. I Sotenäs är de nerringda av tillresta pensionärer som vill ha hemtjänst. Kommunen har fått stoppa vård och omsorg för den som inte är skriven där.

Abrahamsson vill att man nu ska ta till samma metod som Norge och helt enkelt lagstifta mot att folk bosätter sig i sitt andra hem. Det är en drastisk åtgärd. Kanske kan man från regeringens håll börja med att avråda från att välja sitt semesterhem och uppmana medborgarna att hålla sig hemma och nära det sjukhus man normalt skulle vända sig till.

Opinion

Ett eget rum

Opinion
Opinion Finns det någon gemensam faktor varför en del människor löper särskilt stor risk att dö i detta farliga virus?

Kina, Italien och Spanien är de värst drabbade länderna hittills av Coronaviruset. I Sverige kom i början på veckan den överraskande nyheten att nästan hälften av de avlidna i Stockholm var av somaliskt ursprung.

Ålder, svag hälsa och underliggande sjukdomar är tydliga riskfaktorer eftersom det sätter ner immunförsvaret. När unga drabbas tycks en utlevande livsstil med festande på kvällar och nätter utgöra en riskfaktor eftersom livsstilen gör att immunförsvaret blir försvagat.

Men det tillkommer en ytterligare faktor som kan väga tungt. Det lär vi oss faktiskt av historien.

När spanska sjukan slog till över hela världen och skördade mellan 50 och 100 miljoner människoliv var hälsoråden ungefär desamma som idag, var noga med hygienen. Men vi vet också att pandemin slog särskilt hårt mot människor som trängdes nära varandra under dåliga hygieniska förhållande. Det förklarade varför så många soldater dog av spanska sjukan under första världskriget. Men det förklarade också varför fattiga människor var extra sårbara. På den tiden bodde många människor extremt trångt. I en tvårumslägenhet kunde det i Sverige samtidigt leva och sova ett tiotal personer. Det kunde vara föräldrar och deras barn, någon äldre anhörig och en handfull betalande hyresgäster som låg på enkla madrasser på golven. Rinnande vatten saknades och kunskapen om hygien och smitta var heller inte särskilt utbredd.

En gemensam faktor för Kina, Italien och Spanien är också trångboddhet. Ofta bor flera generationer tillsammans. Många både män och kvinnor bor kvar hos föräldrarna till 30-års ålder eller mer. Därmed utsätter de övriga i hushållet för Coronaviruset.

När Coronapandemin ebbar ut, ingen vet med säkerhet när det sker, om det handlar om månader eller år, måste bostadspolitiken reformeras. Så många som var tredje stockholmare mellan 20-27 bor hos sin förälder vilket ökar smittorisker om föräldern eller föräldrarna är gamla och har underliggande sjukdomar.

En egen bostad av god standard måste bli ett övergripande samhällsmål. Den lärdomen kan vi redan nu dra av Coronaepidemin.

Opinion

Operation krogsanering

Opinion
Opinion "Jag är den enda hederliga krögaren i staden" sa han och pekade på hur han var tvungen att ta mer betalt för både pizzorna och ölen jämfört med alla konkurrenter.

Det var någon gång i början av 1990-talet och jag hade blivit vän med en krogägare, slovenen Sergio, i Nyköping där jag ofta åt mina luncher. Det var en rätt traditionell pizzeria och ansågs av många som stadens bästa. Det var knappast hans charm som lockade gästerna, hans normala ansiktsuttryck var maffiosobuttert. Men han hade ett gott hjärta och gav kredit till fattiga som ville skjuta betalningen till pensions- eller löneutbetalningsdagen.

En dag berättade Sergio hur krogbranschen fungerade. "Jag är den enda hederliga krögaren i staden" sa han och pekade på hur han var tvungen att ta mer betalt för både pizzorna och ölen jämfört med alla konkurrenter. Jag minns inte exakt prisnivån på den tiden, men enligt Sergio fanns det inga möjligheter att vara hederlig, betala kollektivavtalslöner och skatter med de priser som konkurrenterna hade. Han beskrev också hur det fungerande med krogar som öppnade och stängde efter något år och gjorde konkurs. Det var ett sätt att flytta pengar från krogen till de som levererat inredningen varefter inredningsföretaget och krögaren kunde dela på överpriset för kroginredningen. Därför är det välkommet att myndigheterna noga granskar denna bransch. Det gäller särskilt mycket nu i Coronavirutstider så att det inte blir de hederliga krögarna som slås ut.

Lars J Eriksson

NÄSTA ARTIKEL