Staffan Örneskans predikade på sin höga vita häst för besökarna.Foto: Felicia Bexell
Monica Biander är barnbarn till spelemannen Sven Jönsson som också tillverkade träskofioler. Foto: Felicia Bexell
Lis Lundgren, Laila Nilsson och Lennart Nilsson har varit på hembygdsdagen förut. Lis Lundgren brukar säga att det är lite av ett vuxendagis då hembygdsgården är ett ställe som många äldre trivs, där de kan pyssla och umgås. Foto: Felicia Bexell
Nyckelharpsfolket från Perstorp. Hembygdsdagen 2019

Dubbeljubileum i Lilla Tockarps hembygdsgård

Västra Torup I år är det 40 år sedan Hembygdsföreningen i Lilla Tockarp bildades. På årets hembygdsdag passade de på att fira Sven ”Speleman” Jönssons 150-årsdag.
– Man måste känna till historien för att förstå hur det är idag, berättar barnbarnet Monica Biander.

Solen värmde hett medans besökarna fyllde stolarna till melodier från Nyckelharpsfolket från Perstorp. De firar 25 år i år, men de är inte de enda som har jubileum.

Hembygdsföreningen i Lilla Tockarp firar nämligen 40-år och den kände musikern Sven ”Speleman” Jönsson skulle i år fyllt 150. Allt detta firades på hembygdsdagen där det i år bjöds på gratis kaffe och tårta. Det är Sven Jönssons barnbarn Monica Biander som står för tårtan, då hon är här för att berätta om sin nya bok som hon skrivit om honom.
– Det var som så att jag släktforskade, och då upptäckte jag att min morfar hade varit en större kändis än jag först förstått, säger hon.
Hon berättar att det fanns mycket material att hitta i tidningsartiklar och böcker på hembygdsgården. Hon berättade om sina fynd för Peter Pedersen som äger en träskofiol tillverkad av hennes morfar.
– Då sa han ”jag tycker du borde skriva en bok”.
Men Monica Biander ville inte bara skriva om sin släktforskning genom att lista anfäder, deras barn och vad de gjorde. Hon gjorde också efterforskningar kring hur man levde på den tiden.
– Jag ville ha med lite om hur man hade det. Man måste känna till historien för att kunna förstå hur det är idag.

När hon var yngre var hon inte lika intresserad av sina anfäder, och ångrar lite att hon inte ställde fler frågor till sina föräldrar medans de fortfarande var i livet.
– Det blir så när man blir äldre. Man är så mycket i nuet när man är ung, man lever i nuet och framtiden. Jag har alltid levt i framtiden fram tills att jag blev 75.

Även om boken främst är ämnad för hennes egen familj att läsa så har den även fått uppskattning från annat hembygdsfolk.
– Jag har fått mycket beröm från folk som läst den. Det finns ju väldigt mycket hembygdsföreningar som skriver böcker. Så förhoppningsvis kan denna inspirera andra.

Just nu så tycker hennes barnbarn mest om att titta längst bak i boken där de kan se släktträdet och hur de är släkt med varandra.
Men i framtiden hoppas hon att boken kan vara den information för dem som hon själv inte hade när hon väl blev intresserad av var hon kom ifrån.
– Jag hoppas att barnbarnen senare kan bli intresserade av det andra också, säger hon.

Dagens fråga

Använder du reflexer?

Loading ... Loading ...