Bisarr moralpanik i Helsingborg
Under gymnasietiden i Helsingborg hade vi en serie väggmålningar på skolan. En där Pippi Långstrump hade Lille Gubben på ryggen och en med en liten pojke som höll i ett svampliknande föremål som eventuellt var en murkla. Intill Pippi fanns en häftapparat. Alla elever trodde sig veta att konstnären avbildat häftapparater och murklor som liknelser för sex och könsorgan. Bilderna lyste upp annars halvtrista lokaler. Att det kanske fanns ett dolt budskap livade upp och skapade roliga samtal.
Trots denna murkla har jag aldrig tagit knarksvampar och inte ägnat mig åt annan skörlevnad inspirerad av häftapparaten och Lilla Gubben. Min poäng med detta är att konst kan vara tankeväckande och provocerande utan att man känner att man måste leva ut budskapet.
Helsingborg har i ett märkligt anfall av moralpanik och synnerligen barnslig konstsyn fått för sig att censurera en gatukonstnär som målat ett svamplandskap i en tunnel i Rydebäck. Polisen och kommunen har kommit överens om att de vackert färgglada svamparna skulle kunna vara knarksvampar. Konstnären menar att de är baserade på smurfarna.
Man skulle kunna skratta åt eländet om det inte vore så att konstcensur är något som diktaturer brukar ägna sig åt. Givetvis ska offentliga beställare inte kunna diktera hur ett konstverk ser ut. Då handlar det om pynt eller dekoration, inte konst. Helsingborg måste tänka om eller tappa ansiktet. Martina Jarminder
