Himmelskt och helvetiskt derby
Sällan har det sprakat så mycket om ett derby som det gjorde på torsdagskvällen. Allt hände – och det hände hela tiden.
Och när krutröken hade lagt sig och elljuset släckts på Österås IP stod Hässleholms IF som överlycklig segrare och IFK Hässleholm som bitter förlorare.
– Det måste ha varit en sjuk match att se på?! säger HIF-tränaren Dan Olofsson efter den magiska grönvita vändningen.
IFK Hässleholm ägde stora delar av den första halvleken.
– Vi har ju några lägen men vi är lite för snälla i duellerna. Jag vet inte om de är mer inställda på derby och matar på, vi blir lite passiva, säger Olofsson.
Vad sa ni i omklädningsrummet i pausen?
– Tre saker: Vi måste in i dueller, vi måste ha balans i vårt spel och att vi skulle försöka jobba in bakom deras mittfält. De var ju farliga i omställningarna och sista tio minuterna tappade vi i vår balans – gör de 3–0 där så är ju matchen körd... eller det vet man ju inte en sån här dag, säger Olofsson och skrattar.
En taktisk omdisposition gjorde också sitt till.
– Tommy (Hermansson, assisterande) hade ett par fina byten. Han kom med idén att byta kant på Liridon Ahmeti och Anton Branting (ytterbackarna) och då får vi dels Anton i en lite mer bekväm roll och Liridon kommer fram – och det gjorde han ju efter 45 sekunder.
HIF exploderade i andra halvlek.
– 2–1-målet gör ju jättemycket för oss. Och sedan 2–2 direkt på det.
Sex mål på en halvlek i ett derby...?!
– Det är lite omtumlande.
Så omtumlande att HIF-tränaren försökte göra ett fjärde byte (något som IFK-tränaren Jonas Jönsson syrligt påpekade).
– Jag hade ju glömt bort att vi gjorde ett byte i första. Vi var lite stressade där. Vi hade en spelare utanför planen och de hade lite tryck på oss där, så vi ville stabilisera.
Nybörjarmisstag?
– Vi får ta det. Det går ju en dag som denna när man vinner ändå. Vi får skärpa till oss.
Varför lyckades ni vända?
– Vi är starka och känslan är att vi är bättre tränade. Sen är vi starka i omställningsspelet.
IFK-tränaren Jonas Jönsson var inte nådig i sin kritik av det egna laget.
– Haveri! Jag har aldrig varit med om något liknande. Man kan inte släppa sex mål på en halvlek utan att agera och reagera. Vi förlorar ju dueller som inte ens är dueller.
Är det något mentalt?
– Det måste det vara. Vi pratar om att gå ut att sätta press på dem så att de inte får tid att spela, vi pratar om att få stopp och om att vända deras backlinje om, vi pratar om att gå för tredje målet – så släpper vi in ett mål efter 45 sekunder. Och ingen reagerar. Så släpper vi in ett mål till. Och ingen reagerar. Och sen släpper vi in ett mål till och då gör vi ett halvförsök till att samla gruppen och försöka göra någonting. Sedan gör de 4–2, vi kommer tillbaka och gör 4–3 och får ett momentum. De ligger och har kramp, det är ingen som påvisar det heller. Vi ger ju bort den här matchen. De vinner matchen på smartness, en lite mer senioraktig prestation av dem än av oss i andra halvlek. Ett fullständigt haveri, suckar IFK-tränaren.
