Vad kostar en ekorre och några backsvalor?

Vi människor är den dummaste arten som finns på planeten Tellus. Eller den smartaste. Fast om det är det sistnämnda som gäller, måste vi snarast bevisa det.
Någonstans på vägen från samlandets och lägereldarnas tid till nutiden uppfann vi ”pengarna”. Ett smidigt sätt att göra affärer utan att behöva bedriva ren byteshandel. Samtidigt skapade vi ett monster som hotar att till sist äta upp oss.

I jakten på att skaffa så mycket ”pengar” som möjligt begår vi dumhet efter dumhet. Något som i slutändan kan komma att innebära slutet för oss som art.
För att öka på bankkontot föröder vi vårt livsutrymme, mer och mer för varje dag som går. Mineraler av alla slag grävs upp för att förädlas och bli nyttigheter som bilar och mobiltelefoner.
De sista oljereserverna exploateras för att driva bilarna. Och att tillverka plast av. Plast som är ett av de allvarligaste hoten mot otaliga vattenlevande arter. Hur mycket kostar en havslädersköldpadda?
Tron på att allting kan värderas i ”pengar” är allmänt spridd. Men det är ingen absolut sanning. Värdet av en perfekt solnedgång, eller skönhetsupplevelsen i att möta en grupp lekande delfiner kan inte mätas i kronor och ören.
Annat är enklare. Vi kan lätt räkna ut hur mycket det kostar att producera en kilowattimme elektricitet med hjälp av vattenkraft. Eller vindkraft. Eller solkraft. Men hur mycket kostar samma mängd el producerad av kärnkraft?
Hur mycket ska man värdera brytningen av kärnbränslet till? Jamen. Det är väl inget problem. Det är ju inte gratis att producera solceller eller vindkrafttorn heller. Men den stora frågan är väl hur mycket det kostar att producera tonvis med plutonium som inte kan förvaras i byrålådan precis? Plutonium som dessutom har en halveringstid på tiotusentals år. Snacka om att lämna över problem till kommande generationer.
I vår iver att komma över så mycket ”pengar” som möjligt bryter vi mot naturlagarna. Vi skapar monokulturer på ett sätt som naturen aldrig gör. Och så blir vi förvånade när parasiter slår till i våra odlingar, griper kemikaliesprutan och bekämpar på bred front, De granåkrar som timmerindustrin envisas med att kalla skog förväntas stå i ett 50-tal år utan att upptäckas av granbarkborrar. Vilket givetvis inte är möjligt. Dessutom är det nyplanterade kalhygget en utmärkt restaurang för diverse klövvilt. Oftast tas detta som intäkt för att avskjutningen bör ökas

Årligen förbrukar mänskligheten, i en accelererande takt, mer av världens nyttigheter än som kan produceras. Detta överutnyttjande av resurserna går givetvis ut över andra arter. Och skapar svårare och svårare revor i den naturväv alla arter ingår i. För även om vi kan konstruera både rymdraketer och toalettpapper så är vi en del av naturen. Vi kan inte frikoppla oss från de naturliga sambanden.
När jag får höra att det nu startats forskning om hur man kan göra textilier av gammalt bröd undrar jag om världen blivit galen. Hur svårt kan det vara att inte baka mer bröd än vad vi konsumerar? Redan idag blir alldeles för mycket prima livsmedel kasserat. I en värld där folk faktiskt svälter ihjäl.
Så nu är det dags för oss alla att ta tag i situationen och verka för ett samhälle där vi inser att vi är beroende av samspelet i naturen. Alla arter behövs, inte bara människor. En vacker dag kommer vi nämligen till insikt.
Vi kan inte äta ”pengar”. Förhoppningsvis trillar polletten ner innan allting passerat ”point of no return”.

Bengt-Arne Andersson

Dagens fråga

Använder du reflexer?

Loading ... Loading ...