Hörbyförfattaren Lina Wolff är aktuell med romanen Köttets tid. Foto: Andreas Hillergren/TT

Underbart obehagligt i Wolffs nya roman

Litteratur/recension

Köttets tid
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Efter succén med De polyglotta älskarna, som gav henne Augustpriset 2016 för det årets bästa svenska skönlitterära bok, kommer nu Lina Wolff med romanen Köttets tid. En svensk skribent åker till Madrid för att få inspiration till sitt nästa skrivprojekt.
Hon träffar en man, Mercuro, som tror sig vara förföljd av skaparna till en ljusskygg nätshow, som han medverkat i. Hon gömmer honom och i utbyte berättar han sin historia, vilket blir upptakten till ett möte mellan skribenten och den diaboliska mirakelgöraren och nunnan Lucia. Det mötet tvingar till sist skribenten att fatta ett ödesdigert beslut om sig själv.

Köttets tid är en roman om vårt behov av andlighet, men med båda fötterna stående i en mycket oandlig verklighets dy ger oss Wolff en ytterst pikant studie av köttet i alla dess olika stadier och former. Hon lägger ihop Mercuros och Lucias båda olika berättelser och får fram något alldeles extra.
Hon lyckas gestalta människans intrikata slitningar mellan ande och kött, på samma gång som skribenten själv hittar en mening i tillvaron. För många människor är livet en köttets tid, i stället för en själens tid. Köttets tid är alltså rubriken på en urspårad nätshow om relationer, som nunnan Lucia anses vara hjärnan bakom. Nätshowen går ut på att deltagarna ska förnedras offentligt. Mercuro medverkade i den för att sona allt ont han gjort sin hustru.

Lucia beskrivs som en korsning mellan ett Belgian Blue-kreatur och ondskan hos Hitler. Hon försöker rädda förtappade själar från den djävulska värld som präglas av köttets villfarelser. Wolffs undersökning av det köttsliga i alla dess former blir också till en ganska fantastisk kamp mellan könen, där båda parter längtar efter rening och frälsning.
Enligt Nietzsche, som citeras, var mannen elak men kvinnan gemen. Hon visste hur hon skulle vända hans energi och kraft mot sig själv. Hon visste precis vad hon gjorde, när hon förvandlade sig själv till offer.

Köttets tid är en mycket egensinnig roman, som stundtals är underbart obehaglig och ibland t.o.m. tangerar det rent groteska. Wolff har sedan länge funnit sin egen ton, vilket hon gjort utan stora gester, utan att bli patetisk, vilket bara gör henne desto mer övertygande.
I Köttets tid finns hela tiden en pulserande lidelse i botten. Romanen kan också kännas smärtsamt ondskefull men är samtidigt fylld av både kärlek och värme. Språket är dessutom rikt och känslostarkt. Wolff är en författare som svarar upp även mot våra irrationella behov som människor, och hon vågar formulera de eviga frågorna om livets mening och mål på ett nytt sätt.

Wolffs före detta man var spanjor. Hon fick barn, de flyttade till Madrid och hon bodde i Spanien i sex år. Hon känner idag ett slags hatkärlek till Madrid, där hon bodde som nybliven mamma, men det var också där som hon plågades av ett riktigt utanförskap.
Åren i Spanien har gett henne ett rikt material att gestalta, vilket Köttets tid visar prov på. Jag gillade De polyglotta älskarna, men jag gillar Köttets tid ännu mera. Det är en mycket annorlunda roman.

Köttets tid
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers Förlag