Klass och kön och en uns av feelgood

Elin Olofssons debutroman Då tänker jag på Sigrid (2013) formligen slukade jag under en bilsemester i det Jämtland som spelar en så central roll i hennes författarskap. Hon fångar miljöer, människor och glesbygd i sitt fiktiva Gärningsberg med precision och kärlek utan att väja för svärta.

Det är lätt och tungt på samma gång i en välavstämd kombination. En kombination som hon håller kvar nästan lika bra i uppföljarna Till flickorna i sjön (2014) och Gånglåt (2016) som även de utspelas i nutidens Gärningsberg.

Riktigt lika förtjust var jag inte Krokas (2017) där nutid bytts mot Krokom 1949 och krigstidens Tyskland. Trots fina personporträtt av tyska Uli och jämtländska Elsa och ett angeläget moralisk dilemma i centrum lyckades den aldrig gripa tag och hade dessutom ett slut som var alldeles för tillrättalagt.

I årets roman, Herravälde, går Elin Olofsson ännu längre tillbaka i tiden. Det är sommar 1921, snart ska kvinnor få rösta för första gången och på herrgård Silvernäs i jämtländska Anviken flätas tre kvinnors knepiga livsöden samman. Det är lyxhustrun Alice som måste ta över ekonomiansvar och bygget av en möbelfabrik när hennes man drabbas av ett slaganfall. Det är målarlärlingen Thomasine vars talanger utnyttjas av hennes konstnärsfar och som nu rymt hemifrån och hamnat på herrgården med uppdrag att måla Alice porträtt. Och så är det fattiga Brita vars man begår självmord på bröllopsnatten och som så småningom får arbete som skötare åt Alice man.

Alla tre är kvinnor fast i sina kvinnoroller och i sin klass och de befinner sig i en situation där de måste hitta utvägar, bryta sig loss och ta strid mot fördomar och patriarkalt förtryck.

Herravälde är Elin Olofssons bredaste roman hittills – den tar ett spännande och eget grepp över klass och genus i 1920-talets Sverige och låter den politiska situationen fungera som en en fondvägg mot vardagen och livet som levs.

Precis som tidigare blandar Olofsson det tunga och svåra med det lättare i en form som stundtals ligger nära feelgood. Intrigen får en minst sagt fantasifull och spännande utveckling och även om slutet är väl mycket som förväntat så är det här sammantaget sett en angelägen och läsvärd roman.