Clownskräck i långbänk

Första omgången av It hotade med att vara 2 timmar och en kvart lång och verkställde också något som lyckligtvis aldrig blev en kvarnsten runt halsen på Stephen Kings ”tegelsten”.

Vi tänkte aldrig på tiden varför vi självfallet var mer öppna i sinnet till de 3 timmar som låg framför oss med It: Kapitel 2. Men säg den glädje som varar beständigt. I och för sig är den här efterföljaren konsekvent inte bara vad gäller föregångarens kommersiella framgång utan också med att knyta ihop säcken på Kings skräckmytologi.

Dessvärre har det mesta som lyfte ettan runnit ut i sanden här och att dra den i långbänk och göra längden till ett självändamål kan bara sluta på ett sätt.

Vi är alltså tillbaka i den lilla staden Derry i Maine där ondskan personifieras av mördarclownen Pennywise (ingen skugga skall falla på Bill Skarsgård som inte direkt behöver slita ut sin närvaro under de tre timmarna) som nu är tillbaka igen.

Det är som bekant vart 27:e år fan går lös i den lilla staden och de nu vuxna barnen har flyttat från stan och skaffat sig ett liv och karriärer här och var. Samtliga har glömt sina traumatiska minnen men när den ende i stan kvarvarande pojken, Mike (Isaiah Mustafa), ringer och samlar trupperna igen eftersom Pennywise gjort comeback går ridån upp för kapitel två.

Filmen börjar annars bra när ett gäng överfaller två homosexuella män och kastar den ene i floden och upp dyker Pennywise och sätter tänderna i killen. Den är sådana scener som ger rätt avspark åt en demonisk skräckis värd namnet men sedan börjar långbänkarna stå som spön i backen och det blir inte bättre av att de vuxna barnen (James McAvoy och Jessica Chastain bland andra) inte på långt när når upp till sina yngre jag i ettan.

Gränsen för vad man orkar med av effektsökeri i den dryga 45 minuter långa uppgörelsen med mördarclownen som lägger i en växel som verkar gjord för att kompensera så många långbänkar som möjligt.. Klädsamt med lite referenser här och var som till The Thing och Jack Nicholsons klassiker ”Here Comes Jooohnny” från The Shining. Men som sagt en geting gör ju ingen sommar.