Annons

Gillar att få vatten på sin kvarn

Blåherremölla En bit från Degeberga ligger Blåherremölla, en kvarn som i hundratals år malt traktens mjöl
Publicerad 7 september 2019 • Uppdaterad 25 november 2021

Det äldsta belägget är från 1610 då Christian IV ägde kvarnen. Än i dag kan man få se hur malandet går till, när ”mjölnaren” Ingmar Melin släpper på vattnet och låter skovelhjulet ta fart. Idag är det bak och mölledag så det vankas både mjöl och bröd.

Blåherremölla ligger i en sänka, lite gömt. Halmtaken på de låga husen ger intryck av att tiden stått still sedan 1944, då den sista säcken maldes. Och det blir faktiskt en riktig historieresa när Ingmar Melin visar oss sitt möllerike. Han köpte kvarnen för nio år sedan, av Gärds Härads Hembygdsförening. Då visste han ingenting om vare sig mjöltillverkning eller kvarnar.

Annons

Kvarnen dunkar och skovelhjulet dönar inne i kvarnrummet. Det är fuktigt och rått trots solsken ute. Ur ett trämunstycke ramlar det sakta ner mjöl från ovanvåningens kvarn. Det hamnar i ett tråg och vägs sedan upp i två och ett halvt skålpund för försäljning. Någon vidare avans är det inte på mjölet, men det är inte heller på något vis därför Ingmar ägnar sig åt detta. Han brinner för kulturarvet både här och i hans yrke som halmtaktäckare.

Det märks att Ingmar brinner för sin kvarn. Berättelserna trillar ur honom som kornen uppe i kvarnen.

Drängstackarn ja, han hade sitt rum i kvarnen, utan värmekälla. Hans hår kunde frysa fast i väggen, och han fick aldrig någonsin gå in i bostaden, berättar Ingmar som träffade den sista drängen 1994.

Annons

- Det ger längre hållbarhet och förr då mjölet kunde ha blivit gammalt, tog det bort den unkna smaken. Det här receptet kommer från Köinge kvarn utanför Hörby.

Men nu är det dags att se resultatet. Håkan tar en rissla och fångar flinkt limporna från ugnens gap. De staplas på ett bord ute på tunet. Synen är betagande och doften underbar. Köparna står på rad. Och jag kan intyga att det också smakade alldeles underbart.

bild 1/20
Nu ska bröden in i den glödheta ugnen.
Ingmar hissar upp säcken genom golvet med en mottyngd. Förr bar drängen upp den 100 kilo tunga säcken.
Ett dass är naturligtvis nödvändigt även vid en mölla.
Säckarna är vackert märkta.
Ingmar Melin mal cirka tio gånger per år. Viss säd odlar han på egen mark.
Vattenmängden i bäcken avgör hur ofta han kan mala.
Håkan Andersson rakar bort glöden så att bröden kan komma in i illaren.
Degen ligger i stora tråg som inte diskas utan skrapas ur. Så sparar man nyttiga surdegsrester.
Ingmar Melin älskar sin kvarn och sin bäck där öringen hoppar på våren.
Blåherremölle
Ingmar har ägt Blåherremölla i nio år och älskar att mala.
Själva kvarnen ligger på övervåningen. Stora stenar går runt i trähöljet sedan far mjölet ner till undervåningen.
Med ett snöre kan Ingmar reglera malandet. Han hör på ljudet och känner i fötterna när allt står rätt till.
Blåherremölle
Ingmar har också en möllarebostad som är inredd som den var då kvarnen var i bruk. Han brinner för dess bevarande.
Degklumpar vägs upp och formas till limpor. 75 stycken ska det bli.
Blåherremölle
Det finns också ett café med det godaste hembakta kaffebröd man kan tänka sig.
Dottern hänger upp den skånska flaggan.
Det färdiga mjölet säljer Ingmar i påsar om två och ett halvt skålpund.
Nu ska bröden in i den glödheta ugnen.
Ingmar hissar upp säcken genom golvet med en mottyngd. Förr bar drängen upp den 100 kilo tunga säcken.
Fakta:

Blåherremölla kvarn

Text: Sophie Lossing Foto: Jörgen Johansson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons