Gunnar Persson blev 88 år gammal. PRIVAT BILD

Gunnar Persson en bygdens son

Förre stenhuggaren och kommunalrådet Gunnar Persson i Markaryd har avlidit i en ålder av 88 år. Han efterlämnar närmast makan Ingrid och döttrarna Eva, Gunilla och Anna med familjer.

Per Olof Gunnar Persson föddes i februari 1931 och växte upp i Markaryd tillsammans med storebror Arne. Föräldrarna Henry och Anna hade flyttat till Markaryd när fadern, som kom från stenhuggarsläkt i Blekinge, fick i uppdrag att renovera minnesstenen efter freden i Knäred.

Fadern köpte stenhuggeriet i Markaryd och där fick Gunnar anställning efter att tagit realexamen i Hässleholm.
Gunnar blev en duktig yrkesman, tog över företaget och lärde sig hugga i sten, särskilt gravstenar. En färdighet han behärskade hela livet.
Ljungbyflickan Ingrid, född Hjelmqvist, träffade han på en resa till Danmark. Hon gick på folkhögskolan i Markaryd.
De fann varandra, gifte sig 1956 och blev ett härligt par i över sex decennier med stor vänkrets. De fick tre döttrar och sex barnbarn.

Gunnar följde i faderns fotspår även i politiken.
Han gick med i SSU som 17-åring och valdes 1959 in i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Han var ordförande i nykterhetsnämnden en tid och fick ibland hjälpa socialassistenter med att avstyra bråk och köra gubbar med alkoholproblem till behandling. Han beskrev dem som i grunden goda människor som behövde hjälp.
Han tog så småningom över klubban i kommunstyrelsen och ledde framgångsrikt kommunen i många år som en bygdens son.
Han var med vid kommunsammanslagningen Markaryd och Traryd 1971, lockade företag till orten, uppvaktade beslutsfattare och såg till att den för mindre orter så viktiga E4:an behöll sin sträckning och blev motorväg.
Han älskade köra bil och det blev många resor mellan kommunkontoret och regioncentret i Växjö, ibland ett par gånger samma dag.

Han var en pragmatisk lokalpolitiker som istället för strid sökte samförstånd och lösningar över partigränserna.
Han var uppskattad av såväl företagsledare som fackliga representanter och på stenhuggeriet uppmanade han de anställda gå med i facket.
Han fick ibland frågan varför han som företagare blev socialdemokrat och gick under röda fanor. Han svarade alltid: ”Det är mycket lätt. Har människor det bra, då är det lättare att också vara företagare”.
I det Perssonska hemmet hälsade såväl Olof Palme, Ingvar Carlsson och finansminister Gunnar Sträng på och fikade vid genomresor. Gunnar var särskilt stolt för den Tage Erlander-utmärkelse han senare fick.

Som aktiva pensionärer fick han och Ingrid mer tid att gå studiecirklar, stödja skolor och miljöprojekt i Afrika och till långresor och skidåkning.
På somrarna hägrade gamla släktgården i Blekinge, utan elektricitet och rinnande vatten, där de ledde oss i diverse projekt. Gunnar var praktisk, kunde hantera yxa och hammare och bygga det mesta.
En klok solidarisk röst har nu tystnat. Ett stort tomrum infunnit sig. Vi saknar honom mycket.