GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Det mänskliga på månens baksida

Scen/recension Gunilla Wedding har sett Månteaterns föreställning Utgrävningar på månens baksida.
Publicerad 27 september 2019 • Uppdaterad 24 november 2021
Ronja Svedmark, Wayra Monasterio, Lillemor Hjelm och Mats Granath i Utgrävningar på månens baksida.
 Foto: Henrik Hulander
Ronja Svedmark, Wayra Monasterio, Lillemor Hjelm och Mats Granath i Utgrävningar på månens baksida. Foto: Henrik Hulander

Vad händer egentligen på månens baksida? I Månteaterns föreställning Utgrävningar på månens baksida får vi uppleva händelser, möten och handlingar som är en slags förvrängning och förstoring av allt möjligt konstig som vi människor håller på med. Månens baksida blir lite som lustiga huset-speglar med extra allt. I Månteaterns salong befinner vi oss framför en vit scen full av gråa färgstänk och inramad av hårdplastbås, ungefär som på en offentlig toalett. Med bestämda steg kommer två vitklädda figurer med knallgula stövlar in på scenen.

Utan minsta stress mäter de upp en sträcka på scengolvet med ett knallgult måttband, klistrar lika noga knallgult tejp längs sträckan. De får sedan sällskap av två figurer till som får ställa sig vid tejpbitens ändpunkter, mitt emot varandra, och så får den ena skjuta i väg en boll som den andra fångar i en korg. En tavla kommer fram med mängder av röda kors för misslyckade försök och så kan det äntligen bli en grön bock för ett lyckat. Definitivt en förvrängning av det allvar så många av oss tar sport på.

Föreställningen fortsätter sedan utan någon egentlig handling men full av noga koreograferade händelser och interaktioner mellan de fyra figurerna.

En av dem går in och ut mellan båsen med en stor karta och säger ja varje gång hon hittar rätt, två av dem har händer som silverträdgrenar och är sammanfogade med en navelsträngsliknande plastlina och kommunicera genom att uttrycksfullt säga ”knak” eller ”knak knak” till varandra.

Utgrävningar på månens baksida har vuxit fram i samarbete mellan regissören Pelle Öhlund och ensemblen (Mats Granath, Lillemor Hjelm, Ronja Svedmark och Wayra Monasterio) och man känner i varenda liten scen hur roligt de har haft, hur fantasin har släppts loss för att i ljud, rörelser, musik, prylar och scenografi fånga det mänskliga och det tokiga.

Här finns också ett fint förtroende för den unga publikens förmåga att leva sig in i det handlingslösa men händelserika som sker på scenen.

Handrörelser som görs på scenen fångas upp och testas i publiken, enstaka ord som används upprepas och när en av figurerna håller en knallgul ballong och mycket tyst sjunger ”Ja må han leva” sjunger hela salongen med, mycket tyst och precis med samma känsla.

Utgrävningar på månens baksida är ett levande möte mellan scen och salong och när bokstäverna S, L, U och T plockas fram blir det rejäla applåder. Och jag tror att vi alla lämnar Månteatern med ett huvud där associationerna tumlar runt som glada delfiner och med en stor lust att säga ”knak knak” till första bästa människa vi möter.

Fakta:

SCEN

Utgrävningar på månens baksida

Av: Pelle Öhlund &

Månteaterns ensemble Regi: Pelle Öhlund Scenografi & kostym: Evelina Johansson

Kompositör: Mats Granath

Medverkande: Lillemor Hjelm, Mats Granath, Ronja Svedmark, Wayra Monasterio På Månteatern i Lund 27/9 Målgrupp: Från 6 år och uppåt

Gunilla WeddingSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.