Ronja Svedmark, Wayra Monasterio, Lillemor Hjelm och Mats Granath i Utgrävningar på månens baksida. Foto: Henrik Hulander

Det mänskliga på månens baksida

Scen/recension

SCEN
Utgrävningar på månens baksida
Av: Pelle Öhlund &
Månteaterns ensemble Regi: Pelle Öhlund Scenografi & kostym: Evelina Johansson
Kompositör: Mats Granath
Medverkande: Lillemor Hjelm, Mats Granath, Ronja Svedmark, Wayra Monasterio Månteatern i Lund 27/9 Målgrupp: Från 6 år och uppåt

Vad händer egentligen på månens baksida? I Månteaterns föreställning Utgrävningar på månens baksida får vi uppleva händelser, möten och handlingar som är en slags förvrängning och förstoring av allt möjligt konstig som vi människor håller på med. Månens baksida blir lite som lustiga huset-speglar med extra allt. I Månteaterns salong befinner vi oss framför en vit scen full av gråa färgstänk och inramad av hårdplastbås, ungefär som på en offentlig toalett. Med bestämda steg kommer två vitklädda figurer med knallgula stövlar in på scenen.
Utan minsta stress mäter de upp en sträcka på scengolvet med ett knallgult måttband, klistrar lika noga knallgult tejp längs sträckan. De får sedan sällskap av två figurer till som får ställa sig vid tejpbitens ändpunkter, mitt emot varandra, och så får den ena skjuta i väg en boll som den andra fångar i en korg. En tavla kommer fram med mängder av röda kors för misslyckade försök och så kan det äntligen bli en grön bock för ett lyckat. Definitivt en förvrängning av det allvar så många av oss tar sport på.
Föreställningen fortsätter sedan utan någon egentlig handling men full av noga koreograferade händelser och interaktioner mellan de fyra figurerna.
En av dem går in och ut mellan båsen med en stor karta och säger ja varje gång hon hittar rätt, två av dem har händer som silverträdgrenar och är sammanfogade med en navelsträngsliknande plastlina och kommunicera genom att uttrycksfullt säga ”knak” eller ”knak knak” till varandra.

Utgrävningar på månens baksida har vuxit fram i samarbete mellan regissören Pelle Öhlund och ensemblen (Mats Granath, Lillemor Hjelm, Ronja Svedmark och Wayra Monasterio) och man känner i varenda liten scen hur roligt de har haft, hur fantasin har släppts loss för att i ljud, rörelser, musik, prylar och scenografi fånga det mänskliga och det tokiga.
Här finns också ett fint förtroende för den unga publikens förmåga att leva sig in i det handlingslösa men händelserika som sker på scenen.
Handrörelser som görs på scenen fångas upp och testas i publiken, enstaka ord som används upprepas och när en av figurerna håller en knallgul ballong och mycket tyst sjunger ”Ja må han leva” sjunger hela salongen med, mycket tyst och precis med samma känsla.

Utgrävningar på månens baksida är ett levande möte mellan scen och salong och när bokstäverna S, L, U och T plockas fram blir det rejäla applåder. Och jag tror att vi alla lämnar Månteatern med ett huvud där associationerna tumlar runt som glada delfiner och med en stor lust att säga ”knak knak” till första bästa människa vi möter.

SCEN
Utgrävningar på månens baksida
Av: Pelle Öhlund &
Månteaterns ensemble Regi: Pelle Öhlund Scenografi & kostym: Evelina Johansson
Kompositör: Mats Granath
Medverkande: Lillemor Hjelm, Mats Granath, Ronja Svedmark, Wayra Monasterio Månteatern i Lund 27/9 Målgrupp: Från 6 år och uppåt