Flickscouter tar plats med tusen äventyr

I hittills fem olika föreställningar har PotatoPotato utforskat olika flickvärldar och flickors perspektiv, senast i’m her(e) från 2017. Alla ingår i scenkonstkollektivets projekt ”I den bästa av tjejvärldar” där man också samarbetar med flickforskare. I nya Riddare av tusen äventyr har turen kommit till den svenska flickscoutrörelsen som den var innan den slogs ihop med pojkscoutrörelsen på 1960-talet.

– En av forskarna vi samarbetar med är Bodil Formark från Umeå universitet. Hon har skrivit avhandlingen Den välsituerade flickan – Om den svenska flickscoutrörelsens historia (1913-1940), berättar Linda Forsell. Jag läste den och blev väldigt fascinerad över perspektiven Bodil beskriver. Framförallt hade jag aldrig hört talas om att det funnits flickscoutrörelse i Sverige.

Inför arbetet med Riddare av tusen äventyr intervjuade Linda Forsell kvinnor som själva var med i rörelsen på 40- och 50-talet.

– De beskriver något som vi också försöker fånga på scen, den här nästan overkliga lägerplatsen som var utopisk för dem, berättar hon. En fristad där det inte fanns vuxna eller män och där de kunde vara sig själva. De skapade en egen civilisation i naturen på egna villkor och som konstnär har det varit jätteintressant att arbeta utifrån det.

– Kvinnorna beskriver också samgåendet med pojkscoutrörelsen som djupt problematiskt, helt på pojkarnas villkor och något de inte alls ville. Det är också intressant i perspektiv av svensk jämställdhetspolitik som till varje pris vill arbeta med integrering mellan könen.

De fyra flickscouterna (spelade av Li Molnár Kronlid, Amanda Quartey, Ella Schartner och Johanna Malm) som slagit läger på Inkonsts scen har byggt sitt eget vindskydd i skogen och tränar på allt från att ”forsla död” till att använda sin kniv. Och så berättar de skräckhistorier för varandra.

– Jag vill göra en föreställning utifrån flickors eget perspektiv för jag tror att det kan vara väldigt starkt att se konstnärliga val som inte baseras på flickor som har problem eller objektifieras utan bara tar plats och är norm i sin egen värld, säger Linda Forsell. Jag tror att vår föreställning kommer att utmana publiken. Vi leker med förväntningarna på flickor ensamma i en skog, jag har inte sett många konstverk på det temat som inte handlar om skräck eller övergrepp.

Riddare av tusen äventyr har vuxit fram utan manus och med utgångspunkt i scouternas eget material.

– De flesta scener utgår från rent konkreta övningar som att lära sig knyta knopar och göra slanor och det är mycket koreografi, beskriver Linda Forsell. Skådespelarna har verkligen fått gå in med sig själva i det här projektet.

I pjäsen används en del historiska texter, men Linda Forsell betonar att PotatoPotato bara gör föreställningar om samhällsaktuella frågor.

– Här har vi tagit avstamp i diskussionen om flickors roll i det offentliga rummet som är väldigt het just nu. Där fokuserar man nästan helt på deras utsatthet – på gator och torg och i joggningsspåret, och då osynliggör man flickors egna perspektiv, erfarenheter och minnen. Vi vill skapa en motbild och ge nya perspektiv. Sedan vill vi också synliggöra den här rörelsen och att det är väldigt många flickor och kvinnor som gått före oss för att vi ska kunna ta plats på det sätt vi gör i dag.

Föreställningen riktar sig till en publik från cirka 14 år och spelas både offentligt och för skolklasser, först i Malmö och Lund och sedan i Stockholm, Umeå och Göteborg. Och det är inte omöjligt att det blir fler föreställningar från PotatoPotato inom ramen för flickprojektet.

– Jag har lite tankar om det men vågar inte säga för mycket än, säger Linda Forsell.

– Men vi ger ut en publikation i november som handlar om vårt samarbete med flickforskarna. Där delar vi med oss av metoder vi tagit fram inom projektet.