Om olika röster i höstens lyrik

Lyrikspalten

Tips:
Thomas Almqvist, mångårig medarbetare här på kultursidan, har nyligen utkommit med Spanien i mitt hjärta (Ekström & Garay). Det är en bok där han presenterar elva spanska favoritpoeter i urval och översättning. Flera av poeterna räknas till Generation 27 som brukar omtalas som den andra guldåldern i spansk litteratur efter barocken. Almqvist är både en god ciceron och skicklig översättare från spanskan. Rekommenderas starkt!

Författaren och psykologen Ukon (Ulf Karl Olov Nilsson) har utkommit med en poetisk essä som handlar om rösten. I Röstautograferna (Norstedts) skriver han både lekfullt och högst allvarligt om det mänskliga talet. Bland annat berättar han om diktuppläsningar och hur poeter kan förhålla sig till den egna rösten och mötet med publiken. Ukon säger: ”Poesi kan frammana, eller utgöra, en omöjlighet och påminner därför om vansinne. Men där vansinnet fastnar i det omöjliga, sätter dikten i bästa fall det omöjliga i rörelse.”

Förra året var jag på Malmötxt, en lokal och vital plattform för litterära liveframträdanden, när den danska poeten Signe Gjessing gjorde ett fascinerande framträdande. Röstens skiftande tonlägen framhävde det musikaliska draget i hennes diktning.
Nu är Gjessing Sverigeaktuell igen med Ideala begivenheter (Modernista), en diktsamling från 2017 som denna höst föreligger i svensk översättning av Helena Boberg.
Gjessing skriver en djupt originell expansiv, ja, maximalistisk poesi även om de enskilda textraderna har karaktär av fragment. Långa textrader sträcker sig över boksidorna och tar läsaren med ut i världsrymden. Det rör sig om en lyrik som är starkt besläktad med visionära klassiker som Novalis och Rimbaud.
Det Gjessing gör med sina ord är att skapa en helt egen värld. Det åstadkommer hon genom att med utgångspunkt i det vardagliga och triviala expandera rummet i texten så att det vidgas och kosmiska perspektiv infinner sig. Det är både hisnande och omtumlande att befinna sig i Gjessings metafysiska ordlandskap. Men också mycket njutbart genom de musikaliska kvaliteterna.

Finlandssvenska Eva-Stina Byggmästar är en annan egensinnig nordisk poet. I Nattmusik för dagsländor (W&W) känns Byggmästars charmerande naivistiska stilgrepp igen från tidigare böcker. Men här framstår hon som mer personligt självutlämnande än i de diktsamlingar jag tidigare läst av henne. Dagsländan har en kort livslängd och det har även förälskelsen. Byggmästar förlänar ett magiskt skimmer inte bara åt naturen utan också åt kärlekssorgen.
Poesi av ett helt annat slag skriver Athena Farrokhzad. Hennes nya diktsamling I rörelse (Bonniers) är något bland yngre poeter i dag så ovanligt som just en samling dikter. Det vill säga att det rör sig om fristående dikter med skilda motiv, något som länge ansetts passé i konceptdiktningens era, men nu kanske är på väg tillbaka.
Finns det en gemensam nämnare för Farrokhzads dikter så är det den politiska viljan och att med poesin som verktyg försöka förändra världen. Den som hört henne läsa sina dikter kan inte tvivla på äktheten i hennes engagemang: ”Säg något om förmåga som ger oss efter behov / Säg något om kålsupare som aldrig ska passera.”

Tips:
Thomas Almqvist, mångårig medarbetare här på kultursidan, har nyligen utkommit med Spanien i mitt hjärta (Ekström & Garay). Det är en bok där han presenterar elva spanska favoritpoeter i urval och översättning. Flera av poeterna räknas till Generation 27 som brukar omtalas som den andra guldåldern i spansk litteratur efter barocken. Almqvist är både en god ciceron och skicklig översättare från spanskan. Rekommenderas starkt!