Regissör Simon Boberg och skådespelare Sandra Stojiljkovic längtar tillsammans med resten av enseblen efter att möta publiken med De skyddssökande kvinnorna.
Ur repetitionerna av De skyddssökande kvinnorna. Foto: Matilda Arborelius
De skyddssökande kvinnorna repeteras för fullt på Intiman i Malmö inför premiären i dag, torsdag 10 oktober. Foto: Matilda Arborelius
De skyddssökande kvinnorna repeteras för fullt på Intiman i Malmö inför premiären i dag, torsdag 10 oktober. Foto: Matilda Arborelius
Simon Boberg.

Antikt drama med ny aktualitet

En grupp kvinnor flyr sitt hemland från övergrepp, tvångsgifte och våld och ber om asyl hos kungen på Agros. Ska han låta dem in i landet och riskera krig – eller neka dem asyl och utstå den skam som följer?
Den antika dramatikern Aischylos tragedi, skriven för 2 500 år sedan, spelas nu i ny aktualitet på Intiman.

Den omkring 2 500 år gamla pjäsen De skyddssökande är lika aktuell i dag som när den skrevs. Med en manusbearbetning av David Grieg har danske regissören Simon Boberg tagit sig an föreställningen, som nu går under namnet De skyddssökande kvinnorna. Föreställningen är ett samarbete mellan Betty Nansen Teatret i Köpenhamn, Aalborg Teater och Malmö Stadsteater.
– Det är en lokal kör på varje plats men det är fortfarande samma pjäs, berättar Simon Boberg. Det här var det första teaterstycket där man, i västerländsk mening, hade en föreställning med professionella skådespelare och professionella musiker och så hade man en kör bestående av medborgare. Då var teatern mer en del av samhället, som ett sätt att engagera sig i byn och byns problem.
Manuset har omarbetats varsamt då historien i sig fortfarande är aktuell.
– På vissa områden måste man modernisera, det finns vissa referenser som man inte förstår som modern publik. På den tiden spelade religion och gudarna stor roll, men vi förklarar det lite mer. Det handlar om att göra texten tillgänglig, förklarar Simon Boberg.
På Intiman ges föreställningen med 18 kvinnor i kören och tre professionella skådespelare. En av skådespelarna är Sandra Stojiljkovic, som spelar körledaren.
– Jag ser det mer som att jag är som en storasyster till dem. Berättelsen handlar om hur vi tar oss till Argos och är i templet och väntar på besked om vi får asyl eller inte. Fast det är så gammalt material är det modernt skrivet om man ser utifrån dagens ögon. Samtidigt blir man då hänförd över att vi inte kommit längre. Det är samma frågor som vi hanterar idag, säger Sandra Stojiljkovic.
– Det största problemet för mig – rent politiskt – i förhållande till hur man tar emot flyktingar både i Danmark och Sverige, är att ord som empati, solidaritet och inlevelse är försvunna ur debatten. Man pratar bara om kris inte om mänskliga värderingar. Det här kan vara ett sätt att sätta fokus på empatin – som också är en del av teaterns dna, säger Simon Boberg.
De 18 i kören, som har ett åldersspann mellan 17 och 26 år, är inte en körgrupp i sig.
– Några är färdigutbildade sångare och/eller skådisar, andra sjunger i kyrkokörer. De har helt olika bakgrunder men alla har ett intresse för scenkonst. Det är en stor del av föreställningens energi och attraktion, att se processen, att hitta varandra, säger Simon Boberg.
– Det är det som gör det spännande och att dynamiken på scenen blir ärlig och mänsklig – det är ett gäng systrar som på riktigt tar sig an kampen, säger Sandra Stojiljkovic.
Uppsättningen på Intiman strävar inte efter att vara ett dokumentärt drama eller autentiskt, menar Simon Boberg.
– Det här projektet är snarare ett undersökande i hur det kan kännas att vara på flykt. Istället för att se på det från ett utifrån-perspektiv eller säga att ”det vet jag inget om”, försöker vi undersöka hur det kan kännas.
Som skådespelare på en teater handlar det ofta om att bli sedd och tittad på – men också att lägga ifrån sig sitt ego och ge sig hän till kollektivet, förklarar Simon Boberg.
– Det är en märklig och motsträvande process som jag tycker är enormt intressant och spännande att undersöka. Det visar att vi som människor kan lägga ifrån oss vår individualitet och föreställa oss något annat. Idag är det en utmaning, vi lever i ett samhälle som dyrkar individen, hela tiden är det ett extremt fokus på individen. Och även om man har en önskan om att dyrka kollektivet så är det en utmaning att faktiskt leva så, säger Simon Boberg.

De skyddssökande kvinnorna är ett körverk med både sång, teater och dans.
– Det är verkligen en show. Jag tror att man som publik kommer att få med sig tankar, reflektioner och känslor. Det är häftigt när man är med i sådana sammanhang att man får ge det till publiken, säger Sandra Stojiljkovic.
– Jag tror inte att man får med sig så många svar utan snarare frågor. Kanske att man kunnat formulerat en fråga till sin samtid och till hur det är att vara människa. Det är lite det vi eftersträvar, att man får skapa sig en fråga. Simon.
När pjäsen skrevs fanns inga tankar kring att bryta teaterbegreppet ”den fjärde väggen”, då skådespelarna talar direkt till publiken.
– Den är skriven direkt till och i dialog med publiken så den är omöjlig att göra utan publik, säger Simon Boberg.
Därför längtar nu ensemblen efter att äntligen få möta sin motspelare publiken. I dag, torsdag 10:e oktober, har föreställningen premiär på Intiman.
– Det är magiskt med sådana här gamla verk som ändå känns moderna. Det här hade någon kunnat skriva i går. Och Intiman är en fantastisk scen. Den är tillräckligt stor för ensemblen men ändå intim. Jag tror verkligen att det blir en upplevelse för publiken att man får ta del av det här så pass nära, säger Sandra Stojiljkovic.