Skillnad på mord hemma eller mord ute

Varje månad mördas minst en kvinna av en man som står henne nära. Ofta har de barn tillsammans och inte sällan har barn varit vittne till när pappa mördar mamma. Aftonbladet har gjort en upprörande artikelserie om detta och man kan verkligen fundera över hur länge det här ska få fortgå.

Kontaktförbud, polisanmälningar, utredningar, ibland kortare fängelsestraff, inget verkar kunna stoppa den tragiska utvecklingen.

Troligen finns en syn på brottsoffren i dessa fall där skulden läggs på henne i viss utsträckning. ”Varför lämnar hon inte honom, då kan det väl inte vara så farligt?!” Det borde finnas tillräckligt mycket kunskap idag för att se hur svårt det är att lämna, eftersom det ofta är en lång nedbrytande process för att göra kvinnan tillräckligt osäker och rädd för att hon inte ska våga.

Politiker höjer sällan rösten för denna utsatta grupp och man kan fascineras över skillnaden gentemot hur politiker, och även allmänheten, reagerade när två kvinnor sköts ”på öppen gata”, en i Malmö och en i Stockholm. Självklart var det mycket upprörande att det hände, det ska inte nedvärderas alls, men varför blir mord inom hemmets fyra väggar reducerat till en ”familjetragedi”? Varje gång en oskyldig människa blir ett offer för brottslighet, inom eller utanför familjen, borde det komma ett ramaskri från både politiker och allmänhet. Det kan aldrig finnas minsta försvar för en mördare, varken på gatan eller i hemmet. Varför är då reaktionen annorlunda?

Katarina Erlingson