Han ljög sig in på scenen

Nu har Christer Nerfont varit professionell artist och skådespelare i snart ett kvarts sekel. Så långt var det faktiskt inte tänkt att han skulle gå – men då hade han inte räknat med mamma.

Nej, han siktade på att bli ekonom. Eller präst. Eller musiker, trombonist. Det här med teater höll han på med mest på kul och så tänkte han att det skulle förbli.

Han blev så klart avslöjad som gymnasist av spexgänget – han tillhörde för övrigt samma spexargeneration som Anders Jansson och Johan Wester.

– Men jag fick vara kvar. Och jag försökte faktiskt plugga på universitetet. Jag hade någon märklig idé om att bli präst och läste religionsvetenskap.

– Jag tyckte att det var tråkigt, så jag började läsa musikvetenskap. Men det var lika tråkigt.

Så han började arbeta i församlingar i Svenska kyrkan i Malmö.

– Jag var lite allt i allo, främst i Allhelgona, men även inom domkyrkoförsamlingen.

Han höll på med teater vid sidan av. Hade bland annat en liten roll i Eva Rydbergs Sweet charity.

– Jag hade inga reella ambitioner att bli något sådant; jag tyckte att det var kul att hålla på lite.

Men mamma låg på. Tyckte att han skulle satsa. Visade på en musikalutbildning i Göteborg.

– Till slut föll jag till föga, skickade in en ansökan och åkte dit, otroligt dåligt förberedd. Mest för att få tyst på mamma.

– Jag kom in, mot alla odds.

Så 1994 påbörjade han sin utbildning vid Teater- och operahögskolans musikalartistutbildning, som det heter.

– Och efter ungefär ett år på skolan bestämde jag mig för att jag tydligen hade någon sorts fallenhet för det här.

Det var dessutom i samma veva som han fick ihop det med studiekamraten Cecilie från Dröbak i Norge. De gifte sig så småningom och är båda anställda på Wermlandsoperan i Karlstad.

– Vi älskar att jobba ihop. Vi har roligast tillsammans, säger Christer när tidningen talar med honom i telefon.

Arbetar tillsammans är för övrigt precis vad de gör de dagarna.

– Vi är ute på turné i Värmland och levererar kultur till främst människor som har begynnande demens och deras anhöriga. Vi vill slå an en ton som väcker minnen och behag.

Det handlar om ett samarbete kring kultur och hälsa mellan Wermlandsoperan och regionen.

– Det är oerhört uppskattat. Vi riktar oss inte bara till folk med demens; vi spelar inte på vårdhem och liknande, utan i bygdegårdar och liknande lokaler. Alla är välkomna.

Men man måste tänka på målgruppen såtillvida att igenkänningsfaktorn måste vara ganska hög. Vilket inte behöver betyda att melodierna är uttjatade:

– Det finns ju en enorm skatt av låtar som sällan spelas numera, men som var stora på till exempel 50- och 60-talen.

Det handlar om sammanlagt ett dussin konserter på olika ställen i det stora landskapet.

– I slutet av oktober börjar vi repetera vår stora julshow, i en form vi aldrig gjort förut.

Efter nyår är det dags för vårens storsatsning, Groundhog day, en musikal som bygger på filmen med samma namn (fast på svenska hette den Måndag hela veckan). Christer Nerfont gör huvudrollen som Phil Connors, den som Bill Murray spelade i filmen.

– Det är Sverigepremiär här – i vanlig ordning, yvs Christer Nerfont och flikar in att man ofta är först med det nya i Karlstad.

Ett exempel är The Wedding singer, också byggd på en film, där Wermlandsoperan var först i Europa.

För en del år sedan var han med i en annan originaluppsättning; när musikalen Kristina från Duvemåla gavs i Malmö var han ersättare för Peter Jöback i rollen som Robert, i senare uppsättningar i Göteborg och Stockholm var han ordinarie i rollen. Det har blivit över 200 föreställningar som Robert.

Huvuddelen av artistlivet har Christer Nerfont tillbringat i Karlstad.

– Vi gjorde praktik här 1996, var med i Les Misérables. Sedan var vi tillbaka några gånger för olika engagemang. Till slut sade jag, lite på skoj, att det kanske var dags att ge oss fast anställning.

2003 flyttade han och frun till Karlstad. På Wermlandsoperan har han spelat framträdande roller i stycken som West side story, La bohème, Sunset boulevard och Les misérables. För att nämna några.

Men han har gjort nedslag hemma i Skåne också. Han hade huvudrollen i Kaspar Hauser på Malmö musikteater 2001. Han spelade Dr Jekyll och Mr Hyde – som ju är samma person – på samma ställe 2010, liksom Sommarnattens leende 2012-2013.

Aktuell för fler uppsättningar här nere?

– Nej. Jag har mycket att göra här. Nu är det ju ett tag sedan jag spelade i Skåne och ju längre tid som går mellan gångerna blir det ju andra artister, på närmre håll, som kommer först ifråga.

– Men nästa år fyller Lund Symphonic band 50 år och ska fira det med en jättestor konsert. Där ska jag vara med.

Han spelade visserligen trombon i orkestern en gång, men det duger han inte till längre, försäkrar han. Så han ska sjunga.

– Jag ska också ner en sväng till en vårkonsert med Malmö brandkårs orkester.

En annan resa förra året höll på att sluta riktigt illa.

– Jag skadade mig ganska allvarligt i en bilolycka, fick en fraktur på ryggraden.

– Jag hade en otrolig tur; jag är helt återställd, känner ingenting.

Han var sjukskriven i fyra månader.

– Jag älskar mat, så jag lade på mig rätt mycket när jag var tvungen att vara stilla. Mitt mål nu är att beta av de där kilona.

Säger Christer Nerfont innan vi avslutar samtalet; han är ju på turné och måste se till att vara i Högboda mellan Arvika och Karlstad i tid.

– De har ett väldigt livaktigt Folkets hus, med entusiastiska människor bakom och det brukar komma mycket publik. Vi brukar alltid se till att göra besök där när teatern är på turné.