Nu vill Trollmor komma ut i solen

– Jag är ju ändå ute och turnerar på sommaren, förklarar Åse när vi träffar henne i hennes repetitionslokal i Höör.

För hon är fiolspelare också. Reser runt på spelmansstämmor lite varstans i landet.

– Bingsjö, Boda, Nedre Gärdsjö – dem tar man i ett svep – Degeberga, förstås.

Korröfestivalen i Växjötrakten får också besök, liksom Urkult, ett arrangemang i Sollefteå.

– Jag har gjort en reklamtur. Överallt har jag gått in på bibliotek och pratat med någon där, sålt böcker och skivor.

Hon försöker ordna engagemang som Trollmor, den figur som hon uppfann för 20 år sedan inför en berättarfestival i Rosengård i Malmö.

Där skulle människor från hela världen dela med sig av sina sagor. Och där skulle ju ges prov på något svenskt också. Vad är då svenskt? Jo, troll.

Så föddes Trollmor.

– Jag tyckte att jag hade hittat en ny berättarform. Jag hade inte jobbat så mycket ensam tidigare och det var en utmaning att driva en föreställning på 40 minuter alldeles själv.

– En inspiration – det förstår jag nu – var när jag såg Oda! Saatans kvinna! med Chatarina Larsson. Bara en på scenen, i flera timmar. Att hon kunde fylla hela den tiden, med eget prat, det var en teaterupplevelse.

– Att jag över huvud taget trodde på idén kommer av att jag sett en enda människa göra detta.

Men det tog ett tag att mejsla fram Trollmor.

– Det var säkert styvare och knaggligare i början. Melodi, rytm, många övergångar som måste fungera.

Med ökande erfarenhet så har Åse också kommit fram till att det här med troll, det är en företeelse som hör till den södra halvan av landet.

– I norr är det mera jättar och huldror.

Det längsta norrut hon har varit och spelat är Kiruna.

Säger hon och berättar att barnen där inte verkade ha några problem med hennes skånska idiom; de verkade snarare tycka att det där med att prata lite konstigt passade bra för ett troll.

Men skånskan hade hon inte med sig från början. Hon föddes i Stockholm.

– Mina föräldrar skildes och mamma flyttade med alla tre barnen till Malmö när jag var 6 år.

17 år gammal flyttade Åse Alexanderson till Stockholm igen.

– Jag jobbade på lunchrestaurang. På kvällarna fanns det något som hette Vår teater.

Det var en aktivitet för unga i kommunal regi.

– Jag och några tjejer gjorde en pjäs som vi spelade på Kulturhuset. Då fick jag smak för teater.

Det bar i väg till Skåne igen, för att studera drama på Östra Grevie folkhögskola.

Hon spelade i grupper som Anonymus och Teater Alba; det var genom den senare hon hamnade i sammanhanget som gjorde henne till Trollmor.

Genom åren har hon också försörjt sig som storkökskock och kyrkogårdsarbetare.

– Nu har jag lite extrajobb som personlig assistent, två pass i månaden. Och så arbetar jag lite i köket på Emiliaskolan.

Det är en Waldorfskola i Höör och det var för att hennes son skulle kunna gå i den som hon en gång flyttade från Malmö till Mellanskåne. Först till centrala Höör, sedan till ett eget hus i Sätofta, vid Ringsjön.

– Det är så himla bra att bo mitt i Skåne – det är lika långt till allting.

Hennes huvudsysselsättning är ändå att resa runt som Trollmor och berätta för barn.

– Man kan inte leva på det, men jag får gör min grej – det är det inte många som får.

På repertoaren har hon två klassiska sagor och tre egenhändigt författade – de finns för övrigt också i bokform.

– Det är inte bara äventyr; jag stoppar in tänkvärda ämnen också. Ofta handlar det om den lille, som ingen tror något om, som får hitta en väg att ta sig fram.

– Egentligen handlar det ju om att vara människa.

Nyligen var Åse i Hässleholm för att vara med på ett utbudstillfälle. Dit kommer arrangörer lite överallt ifrån för att få smakprov på vad olika artister har att erbjuda.

Åse Alexanderssons Trollmor har redan varit runt en hel del och nu har hon alltså börjat sikta in sig på att arbeta på somrarna också.

Och så vill hon gärna kombinera sina resor till spelmansstämmor runt om i landet med att uppträda för barn.

– Festivaler har ofta ett barnprogram.

Trollmor har utvecklats en del på de här 20 åren. Barnen då?

– De har förändrats. Det märks tydligt att de är vana vid att få en omedelbar bekräftelse på det de gör, som när de trycker på en tangent på paddan.

– Man får ligga i för att hålla intresset uppe; förr stod barnen ut med pauser på ett annat sätt.

Åse har ingenting emot att sätta sig i sin turnébil och dra iväg, ibland ganska långt. Nu på höstlovet ska hon till Dalarna för att spela i Leksand och Rättvik. Veckan efter blir det Eskilstuna.

– Jag tycker att det är väldigt kul att turnera. Jag kommer ut och får träffa nya människor, nya barn.