Simon (Peter Jöback) och Anders (Johannes Kuhnke). Foto: Josef Persson/Miso Film Sverige

En befriande julfilm

Jag kommer hem igen till jul
Regi: Ella Lemhagen
Medverkande: Peter Jöback, Johannes Kuhnke, Suzanne Reuter, Jennie Silfverhjelm, Loa Falkman med flera.

Nämner man ordet julfilm tänker nog de flesta på en rolig eller knasig film som exempelvis Tomten är far till alla barnen eller Ett päron till farsa firar jul. Kanske på den lite mer stämningsfulla Love actually. Ella Lemhagens julfilm Jag kommer hem igen till jul är något helt annat.

Filmen, som bygger på en idé av Peter Jöback och har samma titel som både hans julskiva (2002) och julbok (2012), speglar Jöbacks egen historia. Fritt och uppblandad med en hel del fiktion ska tilläggas.

I centrum ser vi världsartisten Simon (spelad av Peter Jöback själv), som nu kommer hem till Sverige och den lilla ort han vuxit upp i där resten av hans familj fortfarande bor kvar. Som brodern Anders (Johannes Kuhnke), även han musiker men på en helt annan nivå än sin framgångsrike bror. Anders leder kyrkans kör och på juldagen är det dags för den årliga julkonserten. Eftersom Simon nu kommer hem igen till jul är han givetvis den stora gästartisten, något Anders både är glad för och orolig över. Glad för att få göra en konsert ihop med sin bror som han innerst inne älskar så mycket, orolig och ledsen över att han återigen hamnar i skuggan av den fantastiske Simon som alla pratar om. Och så alltid har gjort.

Jag kommer hem igen till jul är en stark film om dessa två bröders historia men också en berättelse om familjehemligheter och tragedier. Om den där påtvingade glada och lyckliga masken som alla måste bära när det är jul för att inte förstöra julfriden, trots att saker och ting skaver ordentligt. Men vad händer när någon tar av sig masken och faktiskt lyfter på locket till allt det där mörka som finns undangömt och nästan förträngt i familjen, mitt under självaste julfirandet?

Ella Lemhagen har verkligen lyckats göra en julfilm där hon balanserar allt detta mörka med både humor, värme och julmys på ett bra sätt utan att förlöjliga grundhistorien. Den både glada och dystra stämningen genom filmen ramas in fint med musik från bland annat Jöbacks julalbum, och när det gäller just Peter Jöback så är jag imponerad över hans skådespelarinsats. Det här är trots allt hans första stora roll i en långfilm och han gör den bra. Även resten av skådespelarna som Johannes Kuhnke och Suzanne Reuter (spelar mamma Mona) känns självklara i sina roller.

Det som dock fångar mig mest med Jag kommer hem igen till jul är att det är otroligt befriande med en julfilm som inte bara är knasig och rolig. Det här är en film som väcker både känslor och tankar och stannar kvar i hjärtat länge. Bakom alla adventsstjärnor, pepparkakor och julsånger sjuder ju samma känslor inom oss som innan julmyset kom som på beställning. Att kunna och våga prata om jobbiga saker oavsett om det är jul eller en vanlig dag i februari eller augusti är viktigt, och ett budskap som filmen förmedlar väl på olika sätt.

Och nog bär man med sig en känsla av att det ljusa trots allt kan segra över mörkret när man lämnar biosalongen.

Jag kommer hem igen till jul
Regi: Ella Lemhagen
Medverkande: Peter Jöback, Johannes Kuhnke, Suzanne Reuter, Jennie Silfverhjelm, Loa Falkman med flera.