Annons

En Morriconeduell som fungerade utmärkt

recension Martina Jarminder har varit på Morriconekonsert på Malmö Live.
Publicerad 8 november 2019 • Uppdaterad 25 november 2021

Har du sett en film? Då har du förmodligen hört filmmusik av Ennio Morricone, eller av någon som imiterar honom. Han skrev sitt första stycke när han var sex år gammal. 81 år senare fick han sin första Oscar för bästa filmmusik, för Quentin Tarantinos The Hateful Eight.

Däremellan hade han gjort om filmmusiken som konstform. Hur får man någon att vissla på filmmusik i duschen? Morricone vet. Han har bestämt hur en viss sak låter och vi har lärt oss att det är så. Vilda västern låter med Morricones soundtrack ganska italiensk, men vi har vant oss vid att hårdkokta revolvermän rider in i stan till sicilianska toner.

Annons

En sådan här konsert som The Morricone Duel med Malmö synfoniorkester är ett roligt sätt att använda det fantastiska instrument som en symfoniorkester är och visa för en ny publik vad den kan göra.

En del av besökarna var personer som inte normalt sett går på symfonikonsert (jag erkänner, jag tjuvlyssnade) och det är trevligt att de får möjlighet att lära känna sin lokala symfoniorkester genom en repertoar de uppskattar.

Kvällen var en musikalisk avsmakningsmeny: små musikaliska amuse bouche från år av filmhistoria. Kasten blev ibland abrupta, från den nostalgiska ömsintheten i Cinema Paradiso till den hårda natur och de hårda män som porträtteras musikaliskt kantigt i Den gode, den onde och den fule och För en handfull dollar.

Efter Gudfadern-sviten fanns en saknad över att inte mer av materialet slagits ihop i ”svitformat”. En westernsvit, en maffiasvit, en Cinema Paradiso-svit. Man hade gärna hunnit landa i musiken innan man fördes vidare till nästa film och nästa ljudlandskap. Om man gör en uppföljning hade det varit roligt att få stanna kvar längre i västern eller på Sicilien, även om det sker på bekostnad av att täcka så mycket Morricone som möjligt.

Om man ska tolka programmet så handlade konsertens duell om maffiatemat mot västerntemat. Frågar man publiken var det rätt jämnt skägg, även om min stolsgranne definitivt lutade åt soundtracket till Sergio Leones westernfilmer.

Jag är långt ifrån neutral: som Sergio Leone-fan kommer Den gode, den onde och den fule alltid att vinna. Å andra sidan var det trevligt att höra Gudfadern-musiken som det var avsett: ett stycke musikaliskt historieberättande och inte som irriterande bakgrundsljud i tunnelbanan.

Crossoverkonserter där man försöker pressa in populär musik i en symfoniorkestermall för att göra sig tillgänglig för en ny publik kan bli sådär bra om man har otur. Men här funkade det utmärkt. Morricone är trots allt inte bara en filmmusikkompositör, utan en bra kompositör.

Publiken bjöds på fina insatser av sopranen Signe Asmussen och en samling riktigt bra solon av MSO-medlemmar som gick all-in. Förhoppningsvis hade orkestern lika roligt som de såg ut att ha bland mungigor och cowboyhattar och en slagverkssektion som jobbade övertid på ackord.

Fakta:

KONSERT

The Morricone Duel

Medverkande: Malmö Symfoniorkester, Signe Asmussen (sopran), VOS kör, Robert Bennesh (körmästare)

Dirigent: Ingar Bergby

Malmö Live, konsertsalen, 7/11 2019

Martina JarminderSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons