Sabuni lyfter inte

Liberalerna har avslutat sitt landsmöte i Västerås efter tre dagars debatterande. Det var Nyamko Sabunis första landsmöte som nyvald partiledare och hennes stora chans, för partiet och för henne själv, att få ny luft under vingarna. Har hon då lyckats med det? Nja, bemötandet av hennes linjetal på landsmötet var ljummet hos de medier som bevakade dagarna. Partimedlemmarna gjorde som partimedlemmar brukar, de applåderade ofta och ganska hjärtligt, allt för att visa på att partiet minsann mår bra och att man är så enade så. Antalet applåder är alltså inget bra mått på hur bra ett tal tas emot.

Ingen avundas väl Sabuni den hårda press det måste innebära att hålla ett tal som ger ny fart till ett sargat parti. Hon höll talet utantill och verkade avslappnad, men ändå saknades en glöd. Talet var en uppvisning av alla politikområden där inte mycket överraskade. Nyheten var att partiet vill satsa på ett ”förortslyft” som innebär att Sverige 2030 inte ska ha några utsatta områden.

Bara benämningen visar tyvärr på den Stockholmsfixering som finns inom Liberalerna. I Malmö kallas inte de utsatta områdena för ”förorter”, det är mest i Stockholm. Sabuni försökte emellertid lyfta hela landet i sitt tal och menade att hon visst har förståelse för landsbygden trots att hon levt hela sitt liv i storstäder. Men när det gäller landsbygdspolitik har Liberalerna en hel del att bevisa, det räcker inte att nämna i förbifarten.

Sabuni missade att kommentera de dagsaktuella frågorna där liberalerna skulle ha mycket att vinna: en opinionsmätning visar att SD är störst och att Kina försöker hota och tysta svenskar och våra institutioner. I dessa frågor borde Liberalerna kunna visa vägen och också vara tydliga med varför deras parti behövs.

Halva partistyrelsen byttes ut och Sabuni har därmed fått sitt eget lag. Har hon också ett tydligt mandat från landsmötet att driva sin egen politik? Det är tveksamt och lär göra att Liberalerna även i fortsättningen har svårt att visa sitt existensberättigande.