Välgjord action överraskar inte

Det här såg man inte komma; Chadwick Boseman följer upp sin supersuccé Black Panther med en hårdkokt snutfilm av klassiskt snitt. Man kanske hade kunna förvänta sig något med mer blockbusterpotential som kunde cementera hans status i facket ny svart kassapjäs av Will Smith-klass istället. Eller kanske ännu hellre ett prestigefyllt drama med Oscarpotential i vilken hunken ifråga kunde uppvisa en annan sida av sin skådespelartalang.

Men icke sa nicke. Istället valde Boseman att göra 21 Bridges, och gärna för mig. Det görs för få actionpackade rullar som vågar vägra en anpassning till tonårspubliken.

Det betyder dock inte att 21 Bridges bjuder på något nytt. Man har sett allt förr, och jämförelserna vandrar företrädesvis till 1970- och 1980-talet. Rimligen är det från dessa decennier manusförfattarna har plockat sina förebilder när de totat ihop storyn.

Boseman är André Davis, lysande men skjutglad kriminalare som kastas in i ett fall där åtta poliser dödats i en nattstängd restaurang. Lokalen råkar även fungera som lager för hundratals kilo kokain åt en knarkkartell, och nu pekar det mesta på att massakern av poliserna föregåtts av en stöt där gärningsmännen överraskats på bar gärning.

Därefter har de agerat med dödlig ackuratess och flytt fältet. Till synes spårlöst, men så är det förstås inte. För Davis är minsann ett geni vad gäller sitt jobb, och när han sedan ser till så att Manhattans 21 broar stängs tillfälligt är det lätt att inse att snaran håller på att dras åt.

Utöver detta långt ifrån unika upplägg serveras även en korruptionshärva inom poliskåren, som visar sig ha hjälpt den olyckliga slumpen på traven i detta tragiska fall.

Vad blir då domen? Tja, någon klassikerstämpel kommer förstås inte på fråga, men det hela är både habilt genomfört och hyggligt spännande. Likaså förvaltas de välbekanta ingredienserna och klyschorna på ett vettigt sätt, och det är faktiskt inte det sämsta i en (film) tid då datorgenererade explosioner och annan massförstörelse väl ofta ser till så själva historien hamnar i skymundan.