Kjell Bergman blev 71 år gammal. Foto: ARKIV

Korridorgänget saknar en av de sina

Kjell Bergman har hastigt och oväntat avlidit i en ålder av 71 år. Han efterlämnar sin käresta Karin och syster Margareta med respektive barn och många vänner.

Kjell föddes på Aggarpsdals gård i Aggarp utanför Svedala, där hans föräldrar drev lantbruk.
Uppväxten präglades av arbetet på gården där Kjell från barnsben fick delta. Han har berättat hur han före uppropet på sin första skoldag på morgonen var ute och reste nekar på fältet tillsammans med resten av familjen, ett arbete som fortsattes efter uppropet i skolan.

Efter en stundtals äventyrlig ungdomsperiod tog han 1967 med glans studenten på latinlinjen på Trelleborgs gymnasium.
Efter ett års värnplikt i flottan som signalist på jagaren Småland började han läsa i Lund.
Efter en termin på Juridicum växlade han till arkeologi och etnologi. Sin kandidatexamen tog han med etnologi som huvudämne.
Några år arbetade han som arkeolog vid Kulturen och Riksantikvarieämbetet och deltog bland annat i den stora utgrävningen av Drotten i centrala Lund.
När Sven B Ek blev professor i etnologi i Göteborg flyttade Kjell dit och påbörjade doktorandstudier.
1990 disputerade han på en avhandling om polisorganisationens framväxt runt förra sekelskiftet; Poliser – mellan klassförtryck och brottsbekämpning.

Därefter fortsatte han en uppskattad forskar- och lärargärning vid Etnologiska institutionen i Göteborg och hade tjänst som universitetslektor och periodvis tf professor.
I slutet av förra seklet flyttade han tillbaka till Svedala för att ägna sig åt sitt stora intresse: tidig amerikansk bluesmusik.
Hans skiv- och sedermera cd-samling var imponerande och efter vad jag förstått var han en internationellt erkänd auktoritet inom detta område.
Efter återflytten kom han att aktivera sig i Svedala-Barabygdens hembygdsförening och bidrog stort till att dess årsböcker flera gånger nominerats som bästa årsbok bland hembygdsföreningar. Nyligen kungjordes att årsboken 2018 får pris som den bästa i Sverige; Kjell får tyvärr inte själv uppleva när det delas ut den 30 november.

I hus och trädgård fick han möjlighet att utveckla sitt sinne för estetik, något som alltid präglat Kjells hem ända sedan studenttiden i Lund. Hans trädgård var en vacker oas med växtlighet av många olika slag, men estetiskt välanpassat till varandra.
Jag lärde först känna Kjell då vi som 15-åringar en sommar konfirmerades på scoutläger och även om vi som personer är väldigt olika uppstod ett tycke och kamratskap.
Bristen på moderna möjligheter att kommunicera gjorde att vi snart därefter tappade kontakten; det var långt mellan Slottsstaden i Malmö och Aggarp på den tiden och Facebook och andra moderniteter att hålla kontakten med fanns inte ens i tankevärlden.

Av en slump råkade vi båda hamna på samma studentkorridor på Malmö nation i januari 1970. Det var en liten korridor med åtta rum och där vi alla flyttade in under loppet av tre månader.
Ett starkt kamratskap utvecklades och det håller än i dag. Korridorgänget har fortfarande en stor plats i vårt umgänge och de flesta av oss träffas en gång om året och har gåsamiddag, denna 49:e gång med Kjell som värd, helgen innan han avled.
Kjell och jag har under åren haft en tät kontakt och utbytt många tankar och förtroenden både då livet varit glatt och sorgligt.
Hans bortgång har skapat en stor tomhet inom mig, väl medveten om att jag kan sluta ögonen och igen höra honom berätta om stort och smått.

Kjell var en genuin sällskapsmänniska och kunde ta människor som de var.
Han var en god historieberättare om sina öden och äventyr och kunde med stor respekt medryckande berätta om människor han mött.
Han saknas av oss alla, samtidigt som han fick den död han önskade, snabbt och oväntat. Bara så synd för oss alla att det skedde nu och inte efter att vi fått fler år tillsammans.