När vi sydde kläder till Finland
Vinterkriget utlöste en anda av samförstånd mellan de nordiska länderna vars make inte konstaterats sedan 1800-talets skandinavism. Finlands sak är vår, löd stridsropet. Redan i oktober då de nordiska statscheferna möttes i Stockholm för att manifestera sin enighet under Finlands förhandlingar med Sovjet, svallade nordismens vågor högt. Högljudda krav restes att Sverige skulle stödja Finland med reguljära trupper men samlingsregeringen höll emot. Debatten som sedan följde blev hätsk och splittrade opinionen.
Några dagar senare stod en grupp unga män vid stationen i Vinslöv för att resa till Finland. Någon tog upp Vårt land och alla sjöng med. Överlärare Edvin Widén höll tal till resenärerna. Samma högtidliga avsked ägde också rum i Hässleholm och på andra skånska orter. Författaren Harry Martinson besökte sin forna hembygd i Skåne och Blekinge för att propagera för anslutning till frivilligkåren i Finland. Han värvade sig själv som ordonans på finska fronten.
En viktig motor i Finlandshjälpen var kvinnoorganisationerna. De uppmanade framgångsrikt till klädinsamling och sömnad av varma kläder. Bergstrands manufakturaffär i Hässleholm skyltade upp ett särskilt Finlandsfönster med två skyltdockor iklädda hemsydda kläder. Butiken utlovade gratis mönster, arbetsbeskrivning och hopsättningsskisser. Landshövdingskan Gertrud Rohde skrev upprop i tidningarna där hon sökte hem, som var villiga att ta emot finländska mödrar och barn. Konsult Gustaf Åberg erbjöd sin villa i Tyringe.
Senare i januari fördubblade Hässleholms mejeri priset på mjölk och grädde under en dag. Det överskjutande beloppet tillföll Finlandshjälpen sedan en liter mjölk betalats med 68 öre. På flera industrier infann sig arbetare och tjänstemän på trettondagen 1940 och lät lönen den annars lediga helgdagen avsättas till Finland. Efterhand som vintern passerade gick människorna allt längre in i skuggan av ransonering, inkallelser, kyla och rytande snöstormar. Men detta var bara den första svinkalla krigsvintern av tre.
