Foto: Naina Helén Jåma / TT

Sanna inspireras av Streisand

´Musikal Fem år har gått sedan Sanna Nielsen begick sin musikaldebut på Malmö opera i Dr Zjivago. Fem år senare är hon tillbaka på scen i sin andra musikal: Funny Girl.
– Jag älskar låtarna. Det är melodiöst, vackert och lekfullt, säger hon.

Från ingenstans dök det upp ett pressmeddelande i tisdags. Malmö opera sätter upp Funny Girl med Sanna Nielsen i huvudrollen som Funny Brice. Premiären går av stapeln nästa höst. Huvudrollsinnehavaren har dock inte själv hunnit läsa in sig ordentligt på rollen ännu.
– Det kom ut innan vi hade planerat att det skulle göra det. Jag vet inte riktigt hur, men någon hade läckt, säger Sanna Nielsen.
Främmande för musiken är hon dock inte.
– Jag har varken sett musikalen eller filmen men jag har alltid lyssnat på musiken och jag har tittat på en massa klipp på Youtube.
– Jag tycker om karaktären som Barbara Streisand spelar och jag minns att när jag spelade Dr Zjivago så frågade Ronny Danielsson [regissören, reds anm] mig vad nästa roll jag skulle kunna tänka mig att göra var. Jag svarade: roll vet jag inte men Funny Girl är så himla fin. Och nu några år senare så ringde han!

Musikalen Funny Girl bygger på den verkliga historien om Fanny Brice som fick sitt stora genombrott som sångerska och komedienne i Ziegfeld Follies-revyn 1910.
– Det är roligt att få gestalta en karaktär som tar för sig, som vågar och tror på sig själv. Fanny Brice vill att alla ska förstå hur jäkla bra hon är men de gör ju inte det. Hon är alltid fel på något sätt, fast hon alltid är rätt i sina egna ögon. Det är den styrkan som jag älskar att se och som jag längtar efter att sätta tänderna i.

Hur tänker du inför att spela en verklig person? Är det annorlunda jämfört att spela en fiktiv karaktär?
– Man får göra research. Man vill ju göra det så rättvist som möjligt. Samtidigt är det en historia och vi ska lägga till det vi idag 2020 kan relatera till. Och något av en själv.

En ung Barbara Streisand spelade Fanny Brice i den ursprungliga Broadway-versionen 1964 och nominerades till en Tony-award. När hon repriserade rollen i filmatiseringen fyra år senare vann hon en Oscar.

Det är stora skor att fylla.
– Ja, hon har gjort det helt fantastiskt. När alla säger så, så tänker jag: Varför tackade jag ja till det här?
– Jag ska helt ärligt säga att jag tänkte inte så. Och jag tror att det är ganska bra att inte göra det för om jag hade gjort det hade jag nog inte vågat tacka ja till någonting i mitt yrkesliv. Man måste våga.
– Barbara har jag lyssnat på till leda. ”The greatest star”, ”My man”, ”Don’t rain on my parade” … Jag har stått och sjungit på det hemma. Hon har varit en sjukt stor inspiration.

Vad är det hos Streisand du inspireras av?
– Hennes självklarhet. Jag satt och tittade på en Netflix-dokumentär om henne för ett år sedan för att jag ville inspireras till min egen show. Då slogs jag av hennes sätt att ta en publik eller vara i intervjuer. Hon vet exakt vad hon vill med sina låtar och sin approach. Hon är en stark kvinna som visar vägen.
– Självförtroendet går upp och det går ned men när jag lyssnar på henne blir jag väldigt trygg och känner att hon visar vägen; att vi inte ska skämmas utan ta platsen.

Hur har skådespeleriet utvecklat dig som sångerska?
– Det är en av anledningarna att jag vill komma tillbaka till musikalscenen. Jag känner att det lär mig så mycket som sångerska. Det är helt annorlunda att ställa sig på en musikalscen med knappt någon medhörning alls så som man är van vid från sina vanliga konserter. Man lär sig hur rösten ska hålla, eftersom den slits ganska kraftigt.
– Jag vill fortfarande lära mig öppna upp mer och vara med öppen för karaktären, stämningar och gestaltning. Jag kommer ihåg att jag vaknade upp flera nätter i rad när jag skulle gestalta Lara i Dr Zjivago och var livrädd. Den där ångesten som kryper på … man vill ändå ha den för man får så mycket tillbaka när man står där på premiären och känner att det här arbetet har vi gjort tillsammans. Jag vet att det kommer att pendla upp och ned men resan dit är det bästa. Jag ser fram emot att få lära mig nya saker och att få vara en del av en ensamble igen.

Musik och musikal. Ännu finns det mer saker att prova på för Sanna. Renodlad teater till exempel. Eller att göra film.
– Jag är så hungrig fortfarande och det finns så mycket man kan göra. Jag bara njuter av det man får göra. Samtidigt finns det saker som är viktiga för mig som jag drömt om i flera år. Som att släppa ny musik till exempel. Jag har inte släppt något på ganska länge och det vill jag också göra. Jag tycker att det är svårt att skriva musik och öppna mig för andra låtskrivare och känna att det duger. Jag måste bli mer van vid det.