Jobbar som alla andra

– Hon är precis som alla andra. Vi har jättekul tillsammans och hon är oerhört driven i sina arbetsuppgifter, säger Barbaras kollega Camilla Bertilsdotter Wendell.

Det känns som en utmaning att intervjua Barbara. För hur gör man i en intervjusituation med en person som inte hör vad man säger?

Använder mobilen förstås. Pratar in frågorna i meddelandefältet och frågorna besvaras snabbt skriftligt av Barbara. Efter bara några minuter flyter frågor och svar som på ett löpande band.

Vi sitter i ett av personalrummen på City Gross. Med i samtalet är också butikschefen Mats Karlsson. Han är nöjd med att ha med Barbara i arbetslaget. Men det är Camilla som har daglig kontakt med Barbara när det gäller jobbet.

– Det dröjde inte länge förrän Barbara hittade sina arbetsuppgifter och nu går det av sig själv, fortsätter Camilla. Hon och Barbara tittar på varandra och ler i samförstånd.

Barbara berättar att hon kan göra de flesta av arbetsuppgifterna i delikatessen. Och där är arbetsgifterna av varierande slag. Det kan handla om att förbereda catering, göra smörgåstårtor och allt annat som tillverkas i det så kallade kallköket.

Men det kan också handla om att plocka upp varor i butiken och att expediera kunder.

– Hon klarar av allt, Med lite vilja så går det mesta, konstaterar Camilla.

Barbara var 16 år när hon flyttade till Sverige, Idag bor hon i Perstorp tillsammans med make och två pojkar 12 och fyra år gamla.

Men det var inte alldeles självklart för Mats Karlsson att anställa Barbara.

– Det ställs naturligtvis särskilda krav på arbetsgivaren, men när det gällde Barbara var det ingen som helst tvekan att anställa henne efter praktikperioden, konstaterar Mats Karlsson idag.

Anna-Lena Hagnell Olehn, jobbar som särskild introduktionsuppföljningsstödjare på arbetsförmedlingen med fokus på döva.

Hon säger, genom bildtolk per telefon eftersom hon själv är hörselskadad, att Mats Karlssons reaktion som arbetsgivare är vanlig.

– Nu hade ju Barbara erfarenhet från att jobba i butik i Blekinge sedan tidigare, men när jag kontaktade Mats Karlsson var han lite osäker och tveksam, säger hon.

– Men efter bara några dagar när Barbara inte längre behövde tolk efter att ha lärt sig arbetsuppgifterna blev han imponerad.

Och så är det ofta, menar Anna-Lena Hagnell Olehn.

– Vågar man som arbetsgivare prova upptäcker de ganska snart att det fungerar bra. Ofta över förväntan.

När det gäller kommunikationen använder sig Barbara och hennes arbetskamrater av både kroppsspråk, teckenspråk och anteckningar.

Det som kan vara svårt är när man sitter i en grupp och skrattar och pratar.

– Då är det lätt att glömma att Barbara faktiskt inte alltid hänger med i våra skämt, säger Camilla.

– Det glömmer vi eftersom hon är som en av oss. Vi tänker helt enkelt inte på att hon inte hör vad vi säger. Och det är ju egentligen ganska positivt.