Byggde bostäder – blev ansvariga
Domen innebär att alla bolag som någonsin efter 1969 har grävt i mark som visat sig vara förorenad har fått ett visst ansvar för den befintliga föroreningen, konstaterar HSB Skåne, som kallar avgörandet i frågan för helt orimligt.
Det handlar om marken där Hässleholms Verkstäder låg och verksamhet bedrevs fram till cirka 1974. Centralt i stan, i korsningen Magasinsgatan och Drottninggatan. Den här platsen har en industrihistoria på över 74 år, där det hanterats kemikalier med hög farlighet under en tid då miljömedvetenheten var begränsad.
Frågan om vem som ska bära ansvaret för att noggrant ta reda på hur svårt förorenad marken är har vandrat ända upp i Mark- och miljööverdomstolen i Stockholm. Där har en dom nu avkunnats – som inte kan överklagas vidare.
Ansvaret för att undersöka gifterna i marken läggs dels på HSB Skåne AB, dels på Skanska Öresund AB.
Skanska eftersom de bebyggde fastigheterna i slutet av 1980- och början på 1990-talet, och med sin schaktning och grävning kan ha orsakat en spridning av föroreningarna.
HSB eftersom de på liknande sätt låtit bebygga fastigheten och därigenom spridit föroreningarna.
Hässleholms kommuns miljöchef Sven-Inge Svensson menar att de bägge domarna är ”väldigt intressanta”.
– Det är helt unikt att man lagt ansvaret på en entreprenör. Normalt sett talar man ju om en verksamhetsutövare eller en fastighetsägare.
Det är länsstyrelsen som drivit processen mot Skanska och HSB.
Skanska har bland annat invänt att de köpte fastigheten i exploateringsfärdigt skick av Hässleholms kommun och att kommunen troligtvis sanerat marken före försäljningen. Detta ger markundersökningen stöd för, menar de – men mark- och miljödomstolen håller inte med utan menar att det saknas bevis för att kommunen vidtog åtgärder.
HSB Skåne har invänt att det enligt miljöbalken är förorenaren som ska betala. ”Det finns en ansvarig verksamhetsutövare att söka. Bolagen inom Weibullkoncernen har bedrivit verksamheten, försålt de varor som har producerats och tjänat pengar på den förorenade verksamheten” hävdar bostadsbolaget.
Mark- och miljödomstolen i Växjö menade att det delvis var sant. En senare verksamhetsutövare kan ärva miljöskulder även genom att ärva inkråm och lokaler från en tidigare utövare, och en konkurs gör ingen skillnad i ansvarskedjan.
Det kan därför i detta fall finnas möjlighet för länsstyrelsen att förelägga det bolag som i dag är Ruukki Sverige AB att vidta avhjälpandeåtgärder på platsen, menade denna domstol och konstaterade att ”länsstyrelsen har, trots att fakta presenterats i ärendet, valt att inte följa detta spår”.
Men länsstyrelsen ansåg inte att ansvaret övergick till Ruukki eftersom deras verksamhet fanns på en helt annan plats än den Hässleholms verkstäder vid Drottninggatan. Företaget tog över i form av en ny verksamhet på en helt annan plats ”som naturligtvis inte alls bidragit till föroreningen”. Dessutom är samtliga verksamhetsutövare solidariskt ansvariga och det finns inget som säger att en viss verksamhetsutövare måste sökas före en annan, påpekade länsstyrelsen.
Vem som i förlängningen får ta ansvaret för själva saneringen, som kan bli mycket kostsam, är en helt annan fråga.
Mark- och miljööverdomstolen påpekar att det blir en del i ett senare led att utreda den ansvarsfrågan och i samband med detta får man också pröva om länsstyrelsen istället borde ha vänt sig till andra adressater, underförstått Ruukki eller möjligtvis Hässleholms kommun.
