Hon skjuter hellre än springer
Vi borde kanske börja med namnet. Hon presenterar sig visserligen som Sofia men alla kallar henne Soffi.
– Alla utom morfar. Men vill man ha min uppmärksamhet är det Soffi som gäller, annars reagerar jag kanske inte, säger 28-åriga Soffi (vi rättar in oss i ledet) Eliasson som varit en pålitlig målskytt i Röke IBK i många, många år.
Det var Soffi Eliasson som satte målet som förde upp Röke i allsvenskan våren 2018. Sedan la hon klubban på hyllan och fokuserade på fotbollen i Röke IF istället.
– Jag var rätt så matt på innebandyn. Känslan var att jag behövde en paus samtidigt som jag tyckte att fotbollen var jättekul, förklarar Eliasson.
Hon följde det allsvenska äventyret från läktaren och kom på sig själv med att längta tillbaka.
– Jag var och kollade på några matcher och kände att jag saknade laget. Det är ju något jag kan ångra lite, att det inte blev något allsvenskt spel, men privat hade jag inte fixat det.
Tankarna på att damma av klubban växte sig starkare. Soffi stack fram ett lillfinger till Emelie Leander – som grabbade hela handen och drog tillbaka sin gamla lagkamrat.
– Emelie är fruktansvärt farlig, säger Soffi och skrattar.
– Det uppskattar jag nu.
Att Benny Sand kom in som tränare var ytterligare en faktor som spelade roll.
– Benny är väldigt lättsam, glad och positiv och har en personlighet som jag älskar. Han kan vara ironisk och har glimten i ögat, precis som Julis Sjödahl i fotbollen (Röke IF). Vi ser saker väldigt lika och det är viktigt för mig. Där finns glädje och värme samtidigt som han är duktig på att hålla fram saker som är viktiga för honom, beskriver hon.
Resultatmässigt finns ingenting att klaga på så här långt. Röke toppar den extremt jämna division ett-tabellen och Soffi Eliasson leder den interna poängligan på 19 poäng.
– Det har jag ju haft lite flyt med.
Flyt?
– Jaa, jag har väl inte varit supernöjd i alla matcherna. Det har varit några missar här, några missar där. Även om jag haft ett uppehåll på ett och en halvt år så vill jag ju ändå komma tillbaka till där jag var när jag slutade.
Eliasson är snabb med att hylla sin omgivning:
– Det är en skön känsla när man känner att det klickar. Jag är ju inte den mest slitsamma och hemåtlöpande men Anna (Olsson) och jag kompletterar varandra väldigt bra, hon är en slitvarg. Och att sen få en kedjekompis som Ebba (Zätterberg) som är så fantastisk på att läsa spelet och har en sjukt bra bollkontroll – hon ger alltid det där lilla extra. Att få jobba i en kedja med Anna och Ebba... det får en att känna sig ganska kass emellanåt, skrattar poängdrottningen.
Vad vill du höja under andra halvan av serien?
– Det är ju alltid konditionsbiten hos mig; skjuta är kul, springa är tråkigt.
Serien vänder med hemmamatch mot Engelholm på söndagseftermiddagen – laget som varit något av ett spöke för Röke.
– Vi har alltid haft svårt för dem. Det är ett lag med starka och duktiga spelare. Jag missade ju premiären men räknar med att resten av laget och Benny har god koll, säger Soffi Eliasson.
Det enda som egentligen har skavt lite sedan återkomsten till innebandyn är att hennes gamla tröja (klassiska nr 9) plockats bort ur matchuppsättningen.
– Jag har ju haft den alltid, ända sedan jag var 16 i alla fall. Så den är jag rätt bitter över att jag inte fick behålla.
Att det skulle vara en ”Soffi 2.0” som spelar i tröja nr 18 kan hon inte riktigt skriva under på.
– Nja, nian har producerat så pass mycket mer och 18 får nog inte lika många år på sig. Jag kan inte säga att den är dubbelt så bra, skrattar Soffi Eliasson.
