Flera historier när Pulkkinen berättar
Aurelia är en skådespelare i trettioårsåldern verksam i Helsingfors, framgångsrik och karismatisk, men hon har sina problem. Hon bär på något traumatiskt, som hon visserligen omvandlar konstnärligt i sitt arbete på scenen, men som uppenbart tär på henne. Det yttrar sig på flera sätt, inte minst är hon bunden till ett slags låtsaskompis eller identiskt alter ego. Denna Veronika, som hon kallar henne, följer Aurelia som en skugga, som ibland blandar sig i hennes liv.
I Riikka Pulkkinens roman Den bästa av världar utvecklas historien om Aurelia och Veronika till en komplex härva av slumpar och olyckligheter, som snabbt koncentreras till Berlin, där hennes föräldrar var inblandade i diverse intriger strax före murens fall. Dessutom är Aurelia djupt involverad i ett teaterprojekt kring Berlinmurens fall, där regissören, som växt upp i DDR, har ett traumatiskt minne av en försvunnen syster. Hon försvann i samband med ett försök till flykt västerut via Ungern sommaren 1989.
Själv är Aurelia född den 9 november det året, alltså dagen för murens fall. Och det är knappast någon spoiler att berätta att det inte bara var Aurelia som föddes den dagen. Hon hade en tvillingsyster Annabella, som försvann, förmodligen drunknade, när systrarna var två och ett halvt år gamla. Det berättade inte föräldrarna för Aurelia, som tvingas växa upp i osäkerhet med ett trauma och med sin skugga Veronika. Traumat innebär också ett sårigt förhållande till föräldrarna, vars orsaker hon inte förstår.
Det är flera historier som Riikka Pulkkinen berättar, men de skiktas in i varandra i ett slags collageform. Inte så att formen är krånglig att ta till sig, författaren varvar historierna successivt ända tills läsaren får klart för sig alla sammanhang.
Samtidigt har ju hela komplexet med försvunna systrar, Berlinmurens fall och ett avancerat teaterexperiment i Helsingfors inte så lite av konstruktion över sig.
Det får bli upp till läsaren, om man accepterar detta arrangemang. Själv är jag lite vacklande. Ibland upplever jag psykologin och alla förvecklingar som för utstuderade och uttänkta. De griper mig inte. Men Riikka Pulkkinen är en skicklig författare, som får situationer och gestalter att leva. Jag känner mig tveksam men vänder likafullt blad med spänning.
BOK
Den bästa av världar
Författare: Riikka Pulkkinen
Översättning: Camilla Frostell
Förlag: Norstedts