”Jag frågade om han ville göra en affär med mig”
I radhuset finns träningscykel och gåband, som Oskar Niit nyttjar. Ann-Marie går promenader varje dag och visar sin klocka med stegräknare som pryder handleden intill den vanliga klockan.
– Jag spelar schack mot datorn också, säger Oskar.
Hans ögon lyser av livskraft och minnet är glasklart. Det är lite svårt att förstå att denne man snart ska fylla 100 år.
Oskar Niit kom till Sverige från Estland (se artikel intill). Han har fortfarande kontakt med Estland och släktingar där, bland annat hans brorsdotters familj, som kommer och hälsar på.
Han har hjälpt några av hennes barn med studier och två av barnen har doktorerat i biologi.
– De säger att min estländska blivit gammalmodig, säger Oskar Niit och skrattar.
Oskar Niit kom till Bergs socken den 1 november 1945. Han började jobba där som dräng. I tidningen Barometern såg han en liten annons. Det var Ljungkvists elaffär i Osby som sökte efter en anställd. (Företaget finns fortfarande och går under namnet Elinstallationer Osby AB.)
Oskar Niit sökte och fick jobbet och startade därmed sin elektrikerbana. Han stannade hos Ljungkvists fram till 1953. En av hans arbetskamrater på Ljungkvists var elmontören Einar Svensson. De blev bästa vänner och det var i det sammanhanget Oskar Niit träffade Ann-Marie, som är Einar Svenssons dotter.
Oskar Niit läste bland annat på Hermods. 1952 avlade han som privatist ingenjörsexamen vid tekniska läroverket i Stockholm. Han fick jobb som resemontör på Asea i Västerås och 1954 anställdes han av Vattenfall i Stockholm.
– Det var 101 personer som sökte jobbet, berättar Oskar Niit, och tre som blev anställda, däribland jag.
Han säger att jobbet var eftertraktat.
– Arbetet på Vattenfall var precis det jobb jag ville ha. Det var statlig tjänst som var lika med ett säkert jobb.
Där stannade han tills pensionen 1985.
Under alla år höll Oskar Niit kontakten med Einar Svensson och hans familj i Osby.
När familjen Svensson flyttade till Osby från Genastorp bodde de först på Klockaregården. Den låg på tomten där Borgen nu står.
– Vi blev, bland annat i Norra Skåne, kallade de envisa hyresgästerna som inte ville flytta, säger Ann-Marie.
Hon visar ett foto på gården och suckar när hon berättar hur fint det var där med alla syrenbuskar. Men till slut blev de tvungna att flytta ifrån Klockaregården och flyttlasset gick till Fågelsångsvägen.
Ann-Marie berättar att hennes mor dog när Ann-Marie var 48 år. När föräldrahemmet på Fågelsångsvägen i Osby blev till salu undrade Ann-Marie om inte Oskar Niit var intresserad av att köpa det.
– Jag ringde och frågade om han ville göra en affär med mig, säger hon.
– Det ville jag så i maj 1998 gick äganderätten över till mig, säger Oskar Niit.
Ann-Marie och Oskar, som haft brevkontakt under många år, blev med andra ord sambo, och det är de än idag. De bodde i huset på Fågelsångsvägen fram till 2017 då de bytte ut det stora huset med en krävande trädgård mot det lilla radhuset i ett plan med en mer anpassad täppa.
– Det är toppen, säger Ann-Marie, vi trivs jättebra.
