Så slapp han den fruktade fronten
Oskar Niit hade en lycklig, men fattig, barndom på ön Ösel i Estland. Hela släkten var sjömän och Oskar Niit minns fortfarande ljudet från sjön.
– Det var ett skönt ljud på kvällarna när det var stilla och svallvågorna bröts mot stranden.
Lugnet försvann när ryssarna invaderade Estland som liksom de andra baltiska staterna blev ockuperade och annekterade av Sovjetunionen i juli 1940. När andra världskriget kom igång på allvar, även på östfronten, sommaren 1941, mobiliserades de estniska soldaterna.
Oskar Niit var med i den så kallade ärorika Röda Armén i några månader 1941, han var fotsoldat – krasnoarmejets. Så en dag på Ösel skulle soldaterna delas in i grupp A och grupp B, men ingen visste vad de olika grupperna stod för. Oskar Niit, som alltid varit språkintresserad, hade läst lite ryska och kom i samspråk med de ryska militärerna.
– Tack vare att jag kunde mer ryska än någon annan fick jag hjälpa till och tolka och ryssen uppskattade det och sa att den här mannen ska till grupp A.
Först senare förstod Oskar Niit vad det betydde. De som hamnade i grupp A fick stanna på Ösel och försvara ön, de som kom i grupp B skickades till Ryssland.
– Det var första gången som mina språkkunskaper räddade livet på mig.
Den andra gången var det tyskan som räddade honom. För efter den ryska invasionen var det tyskarnas tur att invadera Estland.
– Jag slapp åka till fronten och fick i stället hjälpa till att köra ut mat med häst och vagn.
År 1944 återerövrade Sovjetunionen landet. På hösten samma år tog Oskar Niit till flykten med sikte mot Sverige.