Ett hus där fantasin får flöda
Vi bjuds in i byggnaden som Katarina och Ronny förvandlat, från behandlingshem för vanartiga pojkar, till ett välkomnande kulturhus. Och redan i hallen förstår man att det här inte är något vanligt hem. Vart man än tittar hittar man roliga detaljer i en helhet som är både vacker och färgrik.
Köket bredvid är som taget ur en sagobok. Allt är omaka – färger, former, stilar. Ändå fungerar det på något underligt vis. En del av köket har en kyrklig känsla. Men ser man närmare är figurer och ting som fästs på luckorna inte bara religiöst betonade, utan en blandning av minnessaker och kuriosa. Katarina står vid spisen och lagar mat. I det här huset flödar generositeten på alla håll och kanter så vi ska bli bjudna på lunch, och doften bådar gott.
På övervåningen möts man av ännu en färgexplosion. Ronny är ivrig att visa sin samling av kyrknycklar. Han har ett helt bord fullt. Många är över trettio centimeter stora. Den äldsta är från 1100-talet och det svindlar lite när man tänker på alla som hållit i den genom tiderna. Något som skulle kunna vara medeltida men som är helt nytt är en skinande rustning. Den fick Katarina när hon fyllde 50 år. Bredvid står en mycket underlig manick.
Men det ska också vara konst i livet och därför har de varsin ateljé. Där spelas musik och skapas. Musiken är enligt Ronny en viktig del av skapandeprocessen. Katarina föredrar Wagner och Ronny klassiskt och ibland bolivianska toner. Tur kanske att ateljéerna ligger i varsin ända av huset.