En hoppfull utveckling

Vi går in i ett nytt decennium med vetskapen om att det är nu, de närmaste tio åren, som utsläppen av växthusgaser måste vända brant neråt för att vi ska ha möjlighet att begränsa den globala uppvärmningen till under 2 grader med sikte på 1,5. Signalerna från klimatmötet i Madrid var överlag dystra. Fortfarande tycks många länder vara mer rädda för samhällsförändring än klimatförändring.

Processen är viktig då den skapar spelregler för hur målet i Parisavtalet ska uppnås men just nu pågår en helt annan utveckling som sannolikt är ännu viktigare och där Sverige kan spela en huvudroll.

Den svenska målsättningen att bli världens första fossilfria välfärdsland har nu fått sällskap av EU:s mål att bli den första klimatneutrala världsdelen. Detta är inget självplågarprojekt utan en strategi för ökad välfärd och konkurrenskraft när ny teknik snabbt introduceras på marknaden samtidigt som betalningsviljan för fossilfria produkter ökar.

Inom Fossilfritt Sverige har hittills 13 industribranscher presenterat sina färdplaner för fossilfri konkurrenskraft där de visar hur de kan bli fossilfria eller klimatneutrala till år 2045 om de ges rätt förutsättningar. De kan inspirera andra att följa efter samtidigt som de produkter de utvecklar kan exporteras och bidra till att minska utsläpp runt om i världen.

Produktion av allt mer cirkulära batterier i Skellefteå, biodiesel från bland annat Piteå och Göteborg, stål utan kol i Luleå, elektrifierade gruvor i Kiruna, klimatneutral cement från Slite på Gotland, städer med smart logistik och avfall som blir biogas är några exempel på hur Sverige kan bli en permanent världsutställning för fossilfri teknik och samtidigt ett bättre land att leva i.

Vi går därför in i det nya årtiondet, inte suckande utan med uppkavlade ärmar. Globalt finns det många mörka moln på himlen men sannolikt är Sveriges viktigaste bidrag att visa på det positiva sambandet mellan fossilfrihet och ökat välstånd.

Det kan låta cyniskt men den kanske viktigaste och mest hoppfulla utvecklingen vi sett det senaste årtiondet är att många företag och branscher satsar på klimatet inte primärt för att rädda världen utan för att rädda affären. När denna insikt sprider sig får en vi kapplöpning ut ur fossilsamhället istället för den sega förhandlingskultur som präglade FN:s klimatmöte i Madrid.

Sverige har en unik laguppställning i ett blockövergripande klimatmål, många industribranscher som vill gå fortare fram, fackföreningar som ser den nya teknikens möjligheter, många klimat-ambitiösa kommuner, en stor miljörörelse och en mycket klimatengagerad befolkning som vill göra skillnad. Vi kan alla bidra både i våra yrkesroller, som konsumenter och som medborgare.

Sverige är ett litet land vilket lärt oss att samarbeta. Nu är vår tid!