Du måste förstå det lilla för att se helheten

– Förstår vi inte de små delarna, förstår vi inte helheten.

Det säger forskaren Sara Rassner – vars område är de allra minsta delarna i det ekologiska systemet: bakterier och virus.

Och ännu mer specifikt: hur dessa mikroorganismer beter sig i smältvattnet på glaciärerna. Vad betyder de förändringar som sker? Hur påverkas det kustnära ekosystemet och, i förlängningen, oceanerna och vår planet?

– Vi forskare är överens – det är stora förändringar på gång.

Från Perstorp i Skåne, via Lunds universitet till Aberystwyth i västra Wales.

Sara Rassner fördjupade sig i hur olika mikroorganismer interagerar med varandra – hur de påverkar miljön och hur miljön påverkas av dem. Efter sin magisterexamen i Lund ville hon fortsätta sin forskning och doktorera. En av hennes föreläsare i Lund tipsade om att universitetet i Aberystwyth sökte en doktorand. Sara sökte, antogs och flyttade till Wales 2005.

Men till hennes område, studier av virus och bakterier i sötvatten, fanns det inga pengar. Däremot till att studera samma organismer i glaciärer – så då blev det denna inriktning i stället.

Sara försöker förklara så att en lekman ska förstå – hon beskriver mikroorganismernas betingelser på glaciärens yta, de processer som sker när solen lyser och isen smälter, hur virus och bakterier strävar efter en samvaro i balans och hur den strävan påverkar hur glaciärerna smälter.

Varför? Hur? Två viktiga frågor för en forskare, tillsammans med frågan ”hur hänger detta ihop?”

Glaciärerna på jorden smälter, vissa har redan helt försvunnit. Smältande polarisar bidrar till övergödning av det omgivande havet, ett hav som redan är högt belastat av koldioxid.

– Ökar koldioxidhalten i luften, tar haven upp mer koldioxid – det är en jämviktsprocess. Haven har hjälpt oss under lång tid, men orkar inte längre, så nu blir det ett problem, förklarar Sara.

Ökad koldioxidhalt i haven leder till lägre pH-värde, där en effekt är att de kalkhaltiga snäck- och musselskalen löses upp, vilket ger en förändrad fauna.

Forskarvärlden är i det stora hela överens – stora förändringar är på gång och detta måste vi göra något åt. Varmare luft, varmare hav.

– Förändringen sker snabbt, och snabbare vid polerna. Ju mer energi som byggs upp i systemet mellan luft och hav, desto mer turbulent blir det. Fler och intensivare stormar är ett exempel.

En annan effekt av den globala temperaturökningen är att även permafrosten börjar tina, och stora mängder metangas frigörs.

Världen över har klimatrörelsen ökat i omfattning och styrka, bara i höst har miljontals människor demonstrerat och krävt förändring.

– Demonstrationerna visar att det finns ett engagemang och det kan förhoppningsvis driva på den politiska viljan.

För forskarna handlar det om att vara sakliga och objektiva, tydliga med vad som kan beläggas och vad som behöver undersökas mer.

– Vi forskare är som upptäcktsresande. Vi utgår från en helt vit karta och fyller i små bitar allteftersom. Har vi svaren på en fråga är den inte så intressant, det är det nya och okända som är viktigt.

– Osäkerhet betyder inte att vi inte är överens, utan att vi behöver ta reda på mer om ett omplext sammanhang.

Bilden av en ensam, isolerad forskare i ett laboratorium är långt från verkligheten. En person, en forskargrupp, räcker inte – det behövs många som pratar och samarbetar för att göra kartan begriplig.

Att vara öppen med sina resultat, att publicera dem, är nödvändigt för att forskningsresultat ska kunna kopplas samman och ge ny kunskap.

– Forskarens integritet är central för att resultaten ska tas på allvar. Ditt namn och det du gjort är allt du har. Det får inte finnas minsta misstanke om att du är köpt, går någons ärenden eller har manipulerat dina resultat. Det vore inte bara oetiskt utan skulle också innebära att du blir utslängd och aldrig mer kan få ett jobb.

Även om Saras forskningsområde är smalt, engagerar det forskare över hela världen. Så att samarbeta över nationsgränserna, det är nödvändigt. Vad Brexit innebär är ett frågetecken.

– Wales har fått en hel del stödpengar från EU till forskning och doktorandtjänster, men nu har projekt börjat läggas på is. Forskare flyttar till andra universitet utanför Storbritannien, färre forskare kommer hit, säger Sara bekymrat.

– Forskning är inte som en maskin, som kan ställas på en hylla och vänta. Har du stängt ner ett forskningsområde, stoppat pengarna – då är förmågan borta.

Det projekt som hon är en del av pågår i två år till, vad som händer sedan är ovisst.

– Förhoppningsvis kan jag fortsätta jobba här, säger hon.

Nyligen var hon på Svalbard och samlade in prover, i januari sker samma sak på Antarktis och i september i Alperna.

Proverna på smältvatten och sediment analyseras och testas på olika sätt, och indikerar skillnader och likheter mellan polerna och områden däremellan.

Och klimatkrisen, vad gör vi?

– Det viktigaste som jag ser det, är att det sker ett samarbete på den högsta politiska nivån, för att lägga en plan som sträcker sig bortom nästa och nästa val. Man behöver enas om samma vision för transporter, för uppvärmning, för energikällor. Här i Storbritannien är det mycket som måste ersättas, det är dags att vara modig.

– Hittills har ekonomisk tillväxt alltid gått före hänsyn till miljön. Det är dags att vända på det. Det finns mycket att vara orolig för, men också mycket vi kan göra.

Vad gör du själv, som privatperson?

– Jag undviker nöjesflyg, äter lokal- och närproducerad mat och mer vegetariskt. Om jag kunde skulle jag avstå från egen bil och åka kollektivt.

– Jag tror det viktigaste är att fundera ”vad kan jag göra?” Minska sitt matsvinn, stryka Thailandsresor och i stället ta tåget till Cornwall … Ta en sak i taget. Och varför inte vara mer aktiv i politik och samhällsdebatt?