Biexperten: ”Jag är bekymrad”

När vi ska träffas i hennes hus i Lund måste vi först ändra dagen för intervjun. Ett biseminarium i Köpenhamn kommer emellan. Honungsbiet, Apis mellifera, är en av många steklar som har fått ny plats i Lotte Möllers liv i och med hennes bok om bin och människor.

Redan på 1980-talet väcktes hennes stora intresse och då blev hon faktiskt också biodlare själv. Eller biskötare som hon föredrar att kalla det.

Men när John Larsson gick bort var det som om hennes bin tappade sugen. Samtidigt kom det dödliga varroakvalstret till Sverige och Lottes jobb krävde att hon var hemifrån allt oftare. Hon gav bort sina bin.

År 1992 skrev hon boken ”Trädgårdens natur”. Av många anses den vara starten på ett nyvaknat intresse bland allmänheten för att odla. Ett intresse som fortfarande håller i sig och ständigt växer. Och Lotte blev något av en ikon i Trädgårdssverige.

Men hon var inte klar med det. Varken med livet eller författandet. Biet kom surrande igen. Mer aktuellt än någonsin. Debattartiklar om bidöd och bekymmer med alla pollinerare som försvinner har skapat nytt intresse kring den lilla insekten. Än en gång satte hon sig vid datorn.

Hotet mot bin och insekter gav Lotte Möller lust att skriva ”Bin och människor”. Hon tillbringade massor med timmar på Lunds universitetsbibliotek där det finns en skatt av antikvariska böcker om bin och biodling.

Man lär sig också om talgoxen som mitt i vintern knackar på bikupan för att locka ut vintersömniga bin. När bi efter bi väl tittar ut för att kolla vem som är där blir de uppätna av en vinterhungrig fågel.Så vad tror du då om framtiden för våra bin?