En annorlunda biroll utan sång lockade Edda Magnason
Efter att ha hyllats i alla tonarter och dessutom vunnit en guldbagge för rollen som Monica Zetterlund i Monica Z 2013 har Edda Magnason konsekvent tackat nej till film och tv.
– Efter Monicafilmen var jag plötsligt jazzsångerska och fick jättemycket erbjudanden om att göra i princip Hasse & Tage-grejer, precis som om jag skulle fortsätta adoptera Monicas liv, vilket var jättekonstigt. Jag tycker att rollbesättarna har haft lite dålig fantasi, förklarar hon.
När hon erbjöds rollen som Lena hade hon inte läst något av Roslund & Hellström, men fastnade direkt för manuset.
– Lena ser ut som mig och låter ungefär som mig, men där upphör likheterna. Sådana roller är roligare att göra än om man ska spela någon som lever ungefär samma sorts liv som man själv gör.
Att serien handlar om människohandel var dock något som oroade henne en del.
– Det är ett så läbbigt ämne så jag var lite nervös för hur man skulle berätta den här historien. Som skådis har jag inget veto utan går bara in och är ett verktyg i scenerna. Men det är också spännande att det inte bara fokuseras på lidandet utan att man ser hela kopplingen runt det här med trafficking. Det är så fruktansvärt när man tänker på att det här händer i förorter man själv bor och hänger i, att det kan förekomma i huset bredvid. Innan har jag mer tänkt på torskar, men det finns ju en högre hierarki. Vilka är de som organiserar det här och hur lever de?, funderar Edda Magnason.
Att spela en biroll var en ny erfarenhet.
– När vi gjorde Monica sa Kjell Bergqvist faktiskt till mig att det är mycket lättare att spela en huvudroll och det kände jag verkligen. Då lever man med rollen i kanske ett år, har ett jättetätt samarbete med regissören och det kretsar rätt mycket runt en så man får så himla mycket förberedelse. När man spelar en liten roll kommer man på något sätt in från sidan – man har inte så många chanser på sig att göra sitt bästa utan förväntas vara proffsig helt enkelt. Så det var också en utmaning.
Tror du den här rollen kan leda till att du erbjuds lite mer fantasifulla roller?
– Man kan hoppas det, det känns roligt att ha gjort det här som är rent skådespeleri och helt ”omusikaliskt”.
Så det var inte så att du kände för att brista ut i sång under inspelningen?
– Haha, verkligen inte. Lena kan inte sjunga, Lena står och vid sidan om och hejar på, skrattar Edda Magnason.
För film och tv vill hon gärna fortsätta göra, vid sidan om sin musikkarriär.
– Det är kul att vara i ett sammanhang, så jag gillar verkligen att blanda. Film och tv-världen är också rätt olik mot att göra mitt eget eller att vara med i scenföreställningar som jag också älskar. Den har en helt speciell ”vibe”, som jag tycker är spännande.
