Jenny Wegner med Norra Skåne-pokalen som ett bevis på att hennes VM-guld och VM-silver var 2019 års bästa individuella sportprestation. Foto: Sofia Åström
Vittsjötrion Thomas Mårtensson, Lisa Klinga och Clara Markstedt tillsammans med BK 59:ans Jenny Wegner.

Wegner en vinnare trots dålig känsla

Med ett guld och ett silver vid VM i Las Vegas var det ingen tvekan om att bowlaren Jenny Wegner var en självklar vinnare av Norra Skåne-pokalen 2019. Men faktum är att hon kunde hjälpt sin lillasyster Cajsa till priset istället.

För Jenny Wegner börjar det bli en trevlig vana att vinna Norra Skåne-pokalen. Som 16-åring vann hon sin första pokal 2010, och nu plockar hon hem sin tredje pokal, och bakom varje pokal ligger prestationer som bara blir vassare och vassare.

  •  2010 var det hennes fyra JEM-guld som låg till grund för pokalen.
  •  2016 vann Jenny Wegner World Cup samt två EM-guld.
  •  2019 tog hon VM-guld i tvåmanna och VM-silver i femmanna.

Hur ska du kunna toppa det?
– Det finns ju flera olika distanser i VM, så det finns mer att vinna, säger Jenny Wegner som inte hade så bra känsla inför VM i Las Vegas eftersom VM-et innan (2017) också avgjordes där och då gick det allt annat än bra.
– Man förknippade Vegas med hur dåligt det faktiskt gick för oss det året, men när vi väl var på banorna där märkte vi att det var väldigt annorlunda mot sist.

Men de dåliga resultaten 2017 var också en extra morot för Jenny, och hon la ner mer än 100 procent i förberedelserna. Trots det hittade hon inte den känsla hon vill ha när hon spelar bra, och kände lite panik innan avresan.
– Jag hade vissa slag som gick bra, men ingen helhet. Så det var ett väldigt krävande mästerskap rent psykiskt, för jag fick verkligen fokusera till 110 procent inför varje slag. Men det blev ju bra, konstaterar Jenny som lärt sig en hel del av det.
– Innan har jag varit väldigt beroende av den där känslan, men det är jag inte nu. Så länge jag vet om att jag gjort alla förberedelser exakt så som jag ska för att lyckas så går det utan den känslan också.

Något hon tänkt på efter VM är slaget som säkrade guldet. Inte att hon behövde få ner fem käglor, för det kan hon nästan göra med förbundna ögon, utan att något kunde hänt.
– Jag har tänkt att shit om jag fått något under skon och trillat, det kan ju faktiskt hända, säger hon och drar efter andan.
Och så var det det här med att hon kunde hjälpt lillasyster Cajsa till VM-guldet och pokalen istället.
– Vi hamnade i en väldigt konstig situation eftersom jag och Jossi redan spelat färdigt vårt kval och fick vänta på de andra. Jag coachade Cajsa och Anna och det kom ner till sista rutan, och om de hade slagit en strike där så hade vi åkt ut. Så där var jag tvungen att sitta och säga vad de skulle göra för att det skulle bli bäst för dem och kunna coacha bort mig själv. När jag såg att det var klart stack jag därifrån och bröt ihop.

Läs mer: