Svek mot cancerpatienter
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, riktar hård kritik mot Skånes universitetssjukhus för långa väntetider för patienter med cancer i lever eller bukspottskörtel. Det har fått konsekvenser i form av att patienterna behövt ytterligare cellgiftsbehandlingar eller inte kunnat få den optimala operationstekniken. Man har med andra ord gjort cancerpatienterna sjukare snarare än friskare, vilket är oacceptabelt för ett sjukhus.
Ett vanligt svar från chefer och beslutsfattare när besparingar eller ohållbar arbetsmiljö belyses är att patientsäkerheten inte riskeras. Som vi ser gör den ibland det.
Malin Peterson, inspektör på IVO, sammanfattar problemet på ett mycket oroande sätt: ”Det har också inneburit att vissa patienter, där man från början var inne på en kurativ behandling, har fått övergå till en palliativ vård.”
Väntetiden har alltså gjort att det inte längre varit möjligt att bota patienten, trots att hen köat för en sådan behandling. Istället har hen fått vård för att underlätta i livets slutskede. Sjukdomen har under väntetiden övergått till att bli dödlig. Detta är djupt tragiskt inte bara för patienten och dess anhöriga, utan också för vårdpersonalen som förmodligen mår dåligt av att indirekt vanvårda patienterna genom att de får vänta för länge.
Enligt IVO handlar det inte om för långa väntetider för cancerpatienter generellt, utan just för den här sortens cancer, vilket gör att man borde kunna råda bot på problemet genom mer resurser eller en omfördelning. Enligt Per Ola Kimblad, biträdande förvaltningschef på Skånes universitetssjukhus, handlar de långa köerna om brist på narkossjuksköterskor. Han menar också att man sedan länge arbetar med att lösa problemet. För en utomstående låter det absurt att det inte skulle gå att hitta metoder för att se till att det finns sköterskor tillgängliga på mer eller mindre permanent basis. Förhoppningsvis provocerar IVO-kritiken fram en lösning.
