Skog och artskydd

Skogsägare tvingas till domstol för att få bruka sin mark när Skogsstyrelsen sätter stopp för avverkning. Det är orimligt, kostsamt och tidskrävande för skogsägare, domstolar och myndigheter.

Redan 2016 uppmärksammade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringen på att artskyddsförordningen inte fungerar gentemot markägare. Enskilda har drabbats på ett sätt som saknar stöd i rättsordningen. I vår går en rättsprocess i norra Sverige, kopplat till artskyddsförordningen, in på sitt fjärde år. För en skogsägare betyder det inget brukande, ingen avverkning och ingen inkomst, samtidigt som skogsägaren måste betala sina domstolskostnader själv.

I Skåne påverkas jord- och skogsbruket av betydande betesskador av den skånska kronhjorten som har ett starkt artskydd. Det är orimligt att det är jord- och skogsbruket som ska stå för kostnaderna för konsekvenser artskyddsförordningen medför.

Cirka 300 000 personer äger skog i Sverige. Skogen är en av de viktigaste lösningarna för att minska utsläppen av växthusgaser, både för att växande skog suger upp koldioxid och för att skog kan ersätta en stor mängd fossilbaserade drivmedel och produkter. Skogsägare kan vara jordbrukare eller stadsbo, någon som arbetar eller är pensionär. Gemensamt är att de skyddas av svensk äganderätt och har grundlagsskyddad rätt till ersättning om de inte får använda sin mark.

Det är svårt att förstå att ersättningsfrågan måste avgöras i domstol när skogsägare hindras från att bruka på grund av artskyddsförordningen. Bättre fungerar det i processer för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden, där finns tydliga former för ersättning till markägaren.

I januariavtalet står det att artskyddsförordningen ska ses över och att regeringen ska tillsätta en utredning. Det är dags att regeringen genomför detta. En rimlig åtgärd är ett tillfälligt stopp för tillämpning av artskyddsförordningen på skogsbruk tills frågan är utredd. Att bruka skog måste vara rättssäkert.

LRF och skogsägarföreningarnas medskick till en utredning är:

• Lägg artskyddsförordningen på samma nivå som EU-direktiven. Förordningen och den nuvarande tillämpningen är en överimplementering av EU-direktiven.

• Se till att myndigheter använder de processer som finns för att bilda naturreservat eller biotopskyddsområden när omfattande intrång är nödvändigt

• Förtydliga att bevisbördan enligt den svenska rättsordningen ligger på den myndighet som inskränker äganderätten.

S, MP, C och L, det är dags att agera och utreda detta nu.