Ett familjevänligt äventyr

Rex Harrison gjorde Doktor Dolittle redan 1967 medan Eddie Murphy tog sig an rollen två gånger kring millennieskiftet. Därefter gjorde den inte överdrivet kända Kyla Pratt en både kvinnlig och ungdomlig variant av karaktären i tre direkt-på-dvd-rullar mellan 2006 och 2009.

När nu figuren som kan prata med djuren åter är en man har ex-Iron Man Robert Downey Jr. tagit över stafettpinnen, och det med besked. Nya Dolittle är en mastodontproduktion med en budget på massiva 1,9 miljarder räknat i svenska kronor. För denna närmast ogreppbara summa har regissören Stephen Gaghan skapat en äventyrsfilm präglad av en gammaldags ton och stil där effekterna mest finns för att understödja händelseförloppet snarare än att ta över showen. Inte minst har det handlat om att få det orealistiska att te sig trovärdigt. För det har garanterat varit både dyrt och tidsödande att få ett helt menageri av datorgenererade djur att te sig verkliga.

När vi kommer in i handlingen genomlever Dolittle sina dagar isolerad i sin herrgård på den natursköna engelska landsbygden. Han lider av hjärtesorg sedan hans älskade fru Lily tragiskt gått bort, och föredrar därför att omge sig med sina djur, snarare än att umgås med människor.

Fast när en sändebud från högre ort knackar på tvingas Dolittle skärpa sig. Drottningen ligger för döden, och eftersom ingen vet vad som orsakat hennes tillstånd blir det vår motvillige hjältes uppgift att lösa mysteriet.

Dolittle konstaterar snabbt att bara frukten från ett extremt sällsynt träd långt bort i fjärran land kan rädda livhanken på regenten. Det blir till att ge sig ut på böljan den blå med en mindre djurpark som besättning. I släptåg följer även en gosse som inget hellre vill än att vara lärling åt den gode doktorn.

Ja, och så figurerar ett par ondingar i drottningens närhet som man avslöjar i samma ögonblick som de visar sig. Dessa sätter förväntade käppar i hjulet för Dolittle liksom den forne svärfadern med eget rike, som alltjämt klandrar honom för dotterns död.

Dolittle är ett familjevänligt äventyr av det tämligen frejdiga slaget, och folket kring Dolittle är med på noterna. Meriterade namn som Antonio Banderas, Michael Sheen och Jim Broadbent verkar både vara avslappnade och ha kul med sina figurer medan Downey Jr. ser ut att ha gått in för att göra en barntillåten tolkning av sin Sherlock Holmes-karaktär.

Fast jag inbillar mig förstås att den yngre publiken kommer att uppskatta de omsorgsfullt skapade djuren mest. Fullt förståeligt i så fall. Men med detta sagt; även fullvuxna kan med gott samvete beteckna det här som en ganska skojig om än knappast sensationell skapelse för hela den matinétörstande publiken.