Annons

Platt landning för roande bok

Recension Helena Lie har läst debutromanen Krokodilens vändkrets.
Publicerad 26 januari 2020 • Uppdaterad 24 november 2021

Sovjetiska astronauter, krokodiler i badkar, kommunism och 1970-tal. Även ett nutida Östermalm, paradvåningar och snygg, gift kvinna som nedstigit i depressionens dal efter en abort. Romanen Krokodilens vändkrets saknar inte hisnande stoff eller ingredienser.

Boken är Jona Elings Knutssons debut och rör sig på två olika tidslinjer. En förlagd till Stockholm och en till Moskva. På ena platsen finns Yonova som bor i Moskva med sin man astronauten Vladimir Shatalov, den förste mannen i rymden (som finns på riktigt och fortfarande lever) och deras barn.

Annons

Familjen lever under den sovjetiska regimen, det vill säga den som inte sköter sig är i bästa fall en dålig kamrat, i värsta fall en förrädare. Yonovas man har i princip hjältestatus och under en resa till Kuba får han två krokodilungar i gåva av Fidel Castro. I ett pappersrör tar han hem djuren till Moskva och placerar dem i badkaret tills vidare. En situation precis så problematisk som det låter. De växer, Vladimir skickas iväg på arbete och Yonova är ensam i lägenheten.

På den andra tidslinjen har vi Malin som lever med överklassman i stor våning i Stockholm. På grund av medicinska omständigheter har hon nyss genomgått en svår abort och rör sig genom dagarna i ett håglöst, tomt töcken. Det emotionella stödet från maken är obefintligt, kommunikationen likaså. Vad det antyds är Malin osedvanligt snygg, men det hjälper knappast situationen (eller boken för den delen, jag förstår aldrig motivet) och hennes man, en ”skön snubbe”, verkar vara inget mindre än ett as.

Kapitlen varvas med citat ur Fjodor Dostojevskijs novell Krokodilen, vilket adderar en trevlig resonans. Initialt hade boken kunnat vara upptakten till två helt olika romaner för bortsett från det faktum att Malin och Yonova delar samma ensamhet i sina respektive äktenskap är deras världar väsensskilda.

Men Elings Knutsson huserar båda i samma bok och låter i alla fall den ena hämta näring från den andra, och korskopplar även krokodilerna i badkaret till svensk nutid på ett finurligt vis.

På otvungen, ledig prosa där berättelsens stegring och karaktärernas inveckling är det centrala gör Elings Knutsson skickliga glidningar genom rysk interiör, sovjetisk tidsepok och levnadssätt. Så även mellan de två huvudkaraktärerna.

Porträttet av Yonova känns mest arbetat och intressant, måhända för att det utspelar sig i en sfär som åtminstone inte jag exponerats för inom svensk litteratur särskilt ofta. Porträttet av Malin är svagare. Som en skugga, ofullständigt ifylld, vaggar hon runt i sorgebubblan hemma. Förvisso korrelerar det med hennes nuvarande status, men hon förblir vag.

Elings Knutsson jobbar ofta med ett slags normaliserad absurdhet som jag uppskattar, som när Yonova i sin försmäktande tillvaro masturberar med hjälp av en av medaljerna Vladimir fått från nationen för sina rymdinsatser (jag undrar stilla om inte ordet pokal hade varit en mer träffande benämning), eller när Malin super sig full med en gammal killpolare på ett slaskhak på andra sidan stan och hamnar i säng med honom.

Ett parti som eventuellt är tänkt att vara mer sorgligt än det känns, men hos mig mest slår an en tragikomisk ton.

Sovjettiden måste ha varit en komplicerad plats tänker jag medan jag söker på ryska astronauthjältar, och att förlägga en historia dit är säkert ett intressant men svårt arbete. Så mycket höljdes i dunkel, förvrängdes. Elings Knutsson lyckats väl med denna föresats, men som helhet är Krokodilens vändkrets en aning ytligt lodande.

Exempelvis Malins relation till mamman Gunilla, hon som alltid vänt på kronorna, bor kvar i småstaden som Malin växte upp i och nu ber om enorma summor pengar eftersom Malin gift sig rikt, är ett spår som kunde ha utvecklats mer.

Annons

Stockholmslinjen står som helhet inte i paritet till Sovjetlinjen och jag väntar på att något ska ändras där, drivas upp, men det kommer inte. Vad som sedan mot slutet kunde ha blivit en matriarkisk upplösning med schvung landar tämligen odramatisk och lite platt, vilket är synd.

Kan man bortse från detta är Krokodilens vändkrets en roande, annorlunda berättelse i samma anda som Britta Röstlund eller Lena Ackebos romaner och jag är ändå övertygad om Elings Knutssons förmåga som författare.

bild 1/2
Jona Elings Knutsson. Foto: Sara Mac Key
Jona Elings Knutsson. Foto: Sara Mac Key
Fakta:

BOK

Krokodilens vändkrets

Författare:

Jona Elings Knutsson

Förlag: Albert Bonniers

Helena Lie
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons