Auld lang syne

Europaparlamentet röstade med överväldigande majoritet för Storbritanniens utträdesavtal. De europavänliga brittiska ledamöterna rördes till tårar av insikten att de nått vägs ände. Parlamentet sjöng Auld Lang Syne efter omröstningen i solidaritet med de brittiska parlamentarikerna som lämnar mot sin vilja. Frustrationen var tydlig och begriplig. Flera MEP:ar ville trycka på att omröstningen inte innebar ja till Brexit, utan var ett erkännande om att man gjort så mycket man kunnat och nu måste låta processen fullbordas.

Detta innebär vägs ände för det längsta och mest framgångsrika fredsprojektet i modern tid. Det kan låta melodramatiskt och som om man tror att Europa kommer att kastas in i världskrig för att Storbritannien lämnar EU. Så är det såklart inte, men gemensamt undertecknade fördrag är en bättre garant för fred än något annat, oavsett hur vänskapliga relationer man säger sig vilja ha med ltredjepartsländer utanför unionen.

Skotska MEP:ar menade att Skottland skulle återkomma till EU som suverän nation: de förbereder sig på kampen med regeringen Johnson om ännu en självständighetsomröstning. Förhoppningsvis kan den genomföras så snart som möjligt: skottarna förtjänar möjligheten att ingå i det europeiska samarbetet.

Vid midnatt fredag 31 januari inleds en övergångsperiod för Storbritannien, då de fortfarande måste följa EU:s regelverk utan att själva kunna påverka. Det återstår att förhandla fram ett frihandelsavtal och Storbritannien har ingen stark ställning i de förhandlingarna. Ursula von de Leyen, ordförande för Europeiska kommissionen, poängterade att inga frihandelsavtal i världen kan slå fördelarna med att vara fullvärdig medlem i EU.

Tårarna och avskedsfesterna kommer att ersättas av en hårdare ton och de brittiska populisternas firande av en betydligt gråare vardag, där det brittiska passet inte längre är ett av de starkaste i världen. Det är tråkigt för hela Europa, men särskilt för britterna.

Martina Jarminder