Skånska dokumentärer dominerar i Göteborg
Årets filmfestival i Göteborg är den första filmfestivalen i världen som har lika många kvinnliga regissörer som manliga i sitt program. Detta gjort i enlighet med #5050×2020 – ett projekt med syfte att göra filmfestivaler, filminstitutioner och andra i branschen mer jämlika.
Film från Skåne är också framträdande på Göteborg Film Festivals tävling om bästa nordiska dokumentär.
Av de åtta tävlingsfilmerna är hälften skånska. En är Den sista cirkusprinsessan i regi av Åsa Sjöström, där den unga Simona, sjunde generationen i cirkusfamiljen Rhodin, driver cirkusen tillsammans med sin tuffa mamma och mormor. Det är en melankolisk road-movie genom cirkusfamiljen Rhodins historia och kärleksfullt gjord med mycket filmklipp från cirkusliv på 1900-talet och suveränt klippt av Erik Bäfving.
En annan dokumentär med Skånekoppling är Sven Blumes For somebody else som är producerad av Malmöbaserade WG Films. Här möter vi surrogatmödrar i Kalifornien och följer tre kvinnor i deras process att föda barn åt andra. Ett ovanligt tema med kvinnligt perspektiv och komplext och sakkunnigt gjort.
Samtidigt på jorden i regi av Carl Olsson är också med i tävlan och berättar vardagsnära om döden. Filmen är inspelad i Malmö och Karlskrona och publiken får följa folk som jobbar livet ur sig för döden. Här möter vi till exempel arbetarna som gräver gravar i utkanten av staden samtidigt som de diskuterar om de skulle ta med frun på utflykt till Trelleborg. Allt är filmat med statisk filmkamera, strikt och effektiv.
Den fjärde skånska dokumentären i tävlan är It takes a family, i regi av Susanne Kovacs, som berättar en svår familjehistoria där regissören frågar sin egen farmor om det hon aldrig velat tala om. Farmodern överlevde vistelse i koncentrationsläger, flyttade till Danmark och fick en son som sedan gifte sig med en tysk kvinna vars far var soldat i armén. Det är en stark, insiktsfull och ömsint konfrontation mellan farmor och barnbarn/regissör som låser upp bitter familjehistoria nu i vår tid.
Festivalens invigningsfilm var svenska Psykos i Stockholm, regi Maria Bäck. Den ingår tävlingen om bästa nordiska film och bygger på en sann historia om när regissörensom ung reste till Stockholm med sin mor som hamnar på akuten medan dottern går runt i stan ensam. En sammansvetsad, lätt surrealistisk film om en 14-åring som måste bli vuxen i förtid.
En annan film i den nordiska tävlingskategorin är isländska Mjölkkriget av Grimur Hakanarson. Här möter vi om Inga, en bonde som när hennes man dör tar strid mot det mäktiga jordbrukskollektivet.
En ensam kvinna med massa kor och ekonomiska problem mot patriarkatet blir en vacker, minimalistisk saga om solidaritet.
I tävlingen finns också svenska Spring, Uje, spring, Henrik Schyfferts långfilmsdebut. Det är en självbiografisk spelfilm som berättar om hur Uje Brandelius får Parkinsons sjukdom och döljer det för sin familj. Det är en hybrid mellan spelfilm och dokumentär där familj, musiker och vänner spelar sig själva och låtarna av Dr Kosmos passar väl in i berättelsen. Spring, Uje, spring är berörande och med intensitet, närvaro och humor mitt i ångest och oro.
Årets tema på Göteborgs filmfestival är film från Brasilien och här bjuds vi på ett stort och varierat utbud av både spelfilm och dokumentärer som visar upp ett land med fattiga människor som har svårt att klara sig i stad och land, som till exempel i Sun Inside som är en berörande dokumentär om unga som söker jobb och mening med livet.
Under filmfestivalen hölls också Svenska filminstitutets årliga möte om läget för svensk film och svenska biografer med många viktiga frågor på dagordningen.
Det var en livfull debatt, som vanligt, dock med viss skepsis mot framtiden och med fokus på kvinnligt och manligt i filmvärlden och branschen.
Mängder av intressanta filmer har visats under årets festivalen men det är dock en som etsat sig fast speciellt mycket – When tomatoes met Wagner i regi av Marianna Economou.
Det är en humoristisk tomatdokumentär från Grekland om två män, kusiner, som under den ekonomiska krisen slår sig ihop med äldre i en liten by för att odla ekologiska tomater som får lyssna på klassisk musik i stora högtalare ut på fältet. Sen skapar gruppen goda tomatinläggningar i glasburkar som exporteras runt om i världen och blir succé.
When tomatoes met Wagner är en filosofisk dokumentär som lyhört gestaltar kreativt vardagsliv på landet, en oväntat rolig och existentiell film.
