Torsten Karlson hade ständigt något att berätta för Norra Skånes läsare. Foto: Kai Zschiedrich

Fåglarna sjunger för Torsten Karlson

Som tidigare meddelats har Torsten Karlson, Hässleholm, avlidit i en ålder av 81 år.

Jag hörde nyss en gärdsmyg sjunga denna märkligt milda vinter. ”Då har du hört hur fint det klingar” kunde Torsten säga och syftade på fågelns stillsamma sång.
Jag tänker att gärdsmygen denna gång sjöng för Torsten Karlson, min vän och samtalspartner under många år.

Det känns ofattbart och så sorgligt att han är borta. Torsten var en länk till mitt gamla liv på Norra Skåne och ett fint stöd när jag bröt upp för ett nytt liv i Halland.
Ny bostad, nytt arbete inom psykiatrin och nästan noll koll på min nya hemort Kungsbacka, dit familjen först flyttade.
Då var det gott att kunna se Torstens namn i mobilen. Ett sms, eller ett mobilsamtal senare och man blev på gott humör.
Jag är så tacksam att vi kunde fortsätta hålla vår kontakt under årens lopp. Det var inte svårt för vi delade många intressen.

Oavsett om det handlade om fåglar, konst, klassisk musik eller gamla kulturmiljöer.
Alltid vänligt intresserad av vad som tilldragit sig i mina hemtrakter, nära Varberg med sin fästning. En av hans favoritplatser; där han gjorde praktik som ung historiker.
På senare tid också en hel del samtal om efterkrigstidens Ullared och om människorna där. Hans barndoms somrar i Halland var som ett enda stort äventyr för honom. Alla profiler och original. Och man förvånades över vilket minne han hade.

Men det var förstås Hässleholms historia som var Torstens liv mer än något annat.
När våra samtal spårade in på den” lilla stationsorten vid stambanan” kunde han berätta som få andra. Gladdes eller förfärades när något han tyckte skulle sparas åt eftervärlden, revs eller förändrades på ett sätt som han ogillade.
Torstens engagemang och kämpaglöd var verkligen smittande.
Ständigt på gång med något. Ständigt i spalterna för att berätta något. En gänglig gestalt på cykel, på väg någonstans i Hässleholm. Nu blir Torsten själv den vi ska minnas.

Sorgen känns mycket tung.
När tornseglarna, som var hans favoriter bland fåglarna, i vår ska göra sina akrobatiska luftkonster på Väster; sitter inte Torsten på sin balkong och tittar. Men seglarna gör nog sin uppvisning ändå. Men bara för Torsten.