Världsmästare som satsar på OS-guld

Förrätt, varmrätt och huvudrätter – tre olika att välja på – plus en sallad och lite plockmat för 120 personer – råvarorna får kosta 5 euro per person – ska de duka upp när matlagnings-OS avgörs i samband med en stor matmässa i Stuttgart den 14 till 19 februari.

Fem timmar har de på sig och då får de inte lämna tävlingsköket ens för att gå på toaletten.

Susanne Strandqvist vet hur det känns att vinna en sådan här tävling; 2018 blev hennes lag världsmästare.

– Så visst finns där en press, säger hon.

Och berättar att det här med att tävla i matlagning, det hade hon inte en tanke på för några år sedan. Men man kan ju ändra sig:

– Ibland känns det ju som att man går där i sitt ekorrhjul och vill att det ska hända något.

– Då hade vi ett gästspel här av Fazers dåvarande tävlingsteam. Det verkade så kul! Jag ansökte och fick vara med.

Susanne arbetar sedan snart fem år på SE-bankens personalmatsal i Malmö, där hon för ett halvår sedan blev köksmästare. Den drivs av Fazer, som har hand om lunchmatdetaljen på ett par hundra företag i Sverige och även på skolor och sjukhus.

Hon har arbetat i koncernen i 15 år, först på Gambro och sedan på Scotland Yard i Lund, innan hon började i Malmö.

Hon bor på födelseorten Stehag.

Det här med att arbeta med mat är inget som ligger i släkten.

– Jag har ju alltid gillat att laga mat. Och när jag gjorde praktik i högstadiet var i kök och i bageri. Jag tyckte det var kul och bestämde mig för att det var det jag ville syssla med.

Hon gick en förberedande storhushållslinje på Bergaskolan i Eslöv och arbetade sedan som kallskänka i tio år, bland annat på Orups sjukhus, men även på skolor och i konferensverksamheter.

– Man lär sig nya grejer vart man än kommer. Jag tycker om att byta miljö ibland.

Efter några år som kallskänka ville hon bli kock. Visserligen kunde hon redan det mesta i yrket, men hon ville ha papper på det också, så hon gick en vidareutbildning. Den klarade hon på halva tiden, för hon kunde, som sagt, det mesta redan.

Man lär sig något nytt på varje nytt ställe, säger hon alltså. Vad har hon lärt sig på att tävla i matlagning?

– Man lär känna sig själv ganska bra. Man lär sig övervinna sina rädslor, som att prata i mikrofon inför publik.

– Det höjer självförtroendet. Man lär sig jobba på ett annat, strukturerat sätt, Att hålla rent runt omkring sig är A och O.

För domarna bedömer inte bara med smaksinnet.

– Man kan få 100 poäng, och då är det bara 50 som gäller själva maten. Hygien, samarbete och annat runt omkring vägs också in, säger Susanne.

Fazers team är ett av två svenska som ställer upp i Stuttgart, dit 24 lag är anmälda.

Koncernen håller sig med ett tävlingsteam av flera skäl. För att inspirera personalen, för att locka nya anställda och kunder, för att höja statusen på lunchmatlagning i allmänhet.

Laget består av sex personer. Fyra av dem står i tävlingsköket och en har hand om disken:

– Inte minst viktig, säger Susanne.

Som berättar att alla i laget kan alla arbetsuppgifter, alla rätter. Ifall någon i laget exempelvis skulle bli sjuk måste man snabbt kunna organisera om.

Men i grundplanen har Susanne hand om en kycklingrätt.

Det tema som årets tävlande har att förhålla sig till är ”rötter”.

– Jodå, vi har en rotfrukt i desserten.

Laget har ett körschema, som i detalj säger vad som ska ske när. Och det är viktigt att man pratar med varandra hela tiden, så att alla vet hur de andra ligger till.

Susanne säger att även om de redan lagat maten ett 20-tal gånger så görs små justeringar in i det sista. Juryn vill ha exakta recept, ner på minsta gram salt.

Hon tillstår också att förtjusningen i tävlingsrätterna faktiskt hinner falna en del när tävlingen närmar sig – de har som sagt lagat dem massor av gånger.

Susanne är inte så helt förtjust i att laga mat hemma till vardags.

– Inte när det är det enda man gör hela dagarna, säger hon.

I gengäld gläds hon över att de två barnen, 18 och 21 år gamla, är bra på att laga mat. De har sett till att lära sig när mamma är ute och reser så mycket.

Hon är för övrigt ingen svår middagsgäst, försäkrar hon, även om människor som aldrig träffat henne innan kan vara lite nervösa över att ha en profsskock på besök.

När Susanne är ledig drar hon gärna på sig ryggsäcken och ger sig ut på vandring.

– Favoritstället är Kullen; Arild och Mölle är ju superfint.

Ibland väljer hon att övernatta på något bed and breakfast och sträcker ut vandringen över flera dagar.

Och det hör till att fixa egen mat när hon är ute, något som hon förberett hemma och tillreder på spritköket.

Susanne tycker alltså om att lära nytt. Något som hon känner speciellt sug efter?

– Jag älskar asiatisk mat. Jag tycker att det är jättekul att laga och skulle vilja lära mig mer.

På jobbet lagar hon och arbetskamraterna mat till ungefär 170 lunchgäster per dag. Där är det inte nyskapande tävlingsrätter som gäller:

– Den rätt som går bäst är raggmunkar och fläsk. Då har vi kö.