Veteranlok med vagnar åkte från Göteborg till Hässleholm i samband med Hässleholms modelljärnvägsförenings invigning och Torsten Karlson fanns förstås på plats. Foto: Kristina Höjendal

Vi har mycket att tacka honom för

Järnvägsmiljön i hemstaden Hässleholm tilltalade alltid forskaren Torsten Karlson. Hans egen mor, Annie, som också var en stark profil, blev genom sitt arbete en länk mellan sonen och allt det som järnvägen stod för och gav ”Hässleholm”. Torsten drack, enligt egen utsago, det bästa kaffet inne på gamla ”Trafikrestauranger (TR) i stan.

Mor Annies anda – och även ande – svävade så länge Torsten levde kring Resecentrum och övriga byggnader där, bangård, uppställningsplatser med mera.
Han, som var så restriktiv när det gällde lokala förändringar och ombyggnationer, tyckte bra om nya Resecentrum, som invigdes i juli 1995.
Karlson gav flera gånger dåvarande SJ-chefen Stig Larsson beröm inför öppen ridå. Torsten Karlson öste annars inte beröm över olika byggprojekt i tid och otid. Han kunde helt enkelt för mycket om äldre tiders byggande.

Folknöjet från förr att ”titta på tågen” hade en traditionsbärare i den nu avlidne hedersmannen.
Torsten tog gärna sin cykel – mor Annies lättgångna fordon – och åkte ner till Resecentrum för att ta en liten koll på tågen mot Stockholm. Detta hände sig vid den tiden, då nästan alla tåg både kom och gick i rätt tid.
Dessa små inspektioner utfördes ofta inför storhelgerna. Väldigt många kände igen lokalhistorikern Torsten. Små samtal kom i gång. Han tipsade folk om saker och ting att lägga märke till.
Folk gav honom också olika tips. Några gånger, när jag skulle intervjua honom om något – kanske en text till Norra Skåne – tog vi en kopp kaffe inne på järnvägsstationen. ”Mr T” brukade då ha något gammalt papper, ett par bilder eller annat med sig.
Torsten hade igen hemmadator, men hela han visste hur mycket som helst. Dessa ”undervisningsstunder” med kaffe och bröd saknar jag redan.

Godsmagasinets förstörelse vid storbranden i Hässleholm nu i höstas gjorde Torsten väldigt bedrövad. Den anlagda branden var även ett angrepp på honom och hans känslor för järnvägsområdet.
Redan i övre tonåren började Gustafs och Annies pojke på allvar intressera sig för det som var gammalt. Som pojke hade han gärna lyssnat på sin far och dennes bekanta. Fader Gustaf jobbade med juridik och var inhoppande polischef.
Nu började Torsten samla på lokal litteratur, gamla föremål, berättelser, uppteckningar och mycket mer. Hans mycket omfattande skrivarproduktion startade. Första texten i Norra Skåne publicerades i mitten av 1960-talet. Naturintresset växte också.

Många är de byggnader som undersökts, mätts upp, fotograferats och dokumenterats. Närmast otaliga alla de intervjuer han gjorde. Unika de kontakter han knöt.
Kulturbärare Karlson är nu borta. Minnet av honom kommer att leva vidare.
Hässleholmarna har mycket att tacka honom för.